Med monartrit avses inflammation i en led och oligoartrit i två, tre eller fyra leder.
 Ledvätskeanalys

Centralt vid utredning och behandling av mono-/oligoartrit är uteslutande av bakteriell artrit. Detta sker via ledpunktion och ledvätskeanalyser med främst odling och LPK-bestämning.
 
LPK-koncentration i ledvätska vid olika tillstånd:     
  LPK x 109/liter
Normal ledvätska < 0,2
Artros eller trauma < 5
Aseptisk artrit 5 – 20
Kristallartrit 5 – 75
Bakteriell artrit > 50 – 75
  Mer fullständig information, se "Ledvätskeanalyser".
I Infektiös artrit
Definition Levande mikroorganismer kan påvisas i ledvätska (i sällsynta fall endast i synovialis efter biopsi).
  I de flesta fall orsakas infektiös artrit av bakterier, men andra organismer kan förekomma som virus, svamp, protozoer eller parasiter. Den vanligast förekommande bakterien är Staphylokockus aureus, speciellt hos äldre nedgången och/eller immunosupprimerad patient.
Bakteriell artrit är i regel resultatet av hematogen spridning från fokal infektion, ex vis i hud, luft-, urinvägar eller tarmkanal.
Klinik Vid bakteriell artrit föreligger oftast mer uttalade inflammatoriska symtom som lokal rodnad, värmeökning och svullnad med hydrops. Oftast är allmäntillståndet påverkat med feber och allmän sjukdomskänsla.
Lab Ledvätskeundersökning: Vid bakteriell artrit noteras vanligen makroskopiskt purulent/grumligt exsudat.
 
  • Odling och direktmikroskopi
  • Cellanalys  - vid infektiös artrit vanligen LPK >50-75 x 109/l med ≥ 75% polymorfkärninga leukocyter
  • Kristallanalys - för uteslutande av gikt och pyrofosfatsynovit
  Dessutom:
 
  • Odling från blod, nasopharynx, urin och ev annat fokus
  • SR, CRP, blod- och urinstatus samt B-celler
Terapi
  1. Avlastning.
  2. Antibiotika parenteralt. Vanligen ges Zinacef 1,5 g 1 x 3 i.v. tills odlingssvar. Därefter riktad terapi.
  3. Regelbunden artrocentes med sköljning av leden med fysiologisk koksaltlösning.
Remiss till Specialistklinik
  Bakteriell artrit är alltid indikation för akut omhändertagande på sjukhus, infektions- eller reumatologisk klinik.
II Kristallartrit

Gikt och pyrofosfatsynovit (pseudogikt). Se vårdprogram om kristallartriter.
lII Reaktiv artrit (ReA)
  ReA är en aseptisk artrit inducerad av infektion på annan plats i kroppen.
Den exakta patogenetiska mekanismen är inte känd. Vid tarm- och urogenitala infektioner är förekomst av HLA B27 en predisponerande faktor (se vårdprogram om seronegativa spondylartropatier och HLA B27).
  Artrit uppträder vanligen 1-4 veckor efter primär infektion, som ofta är asymtomatisk. Beroende på primärinfektionens lokalisation kan uppdelning göra enl nedan, med påpekandet att utlösande fokal infektion endast kan påvisas hos högst hälften av patienterna.
1. ReA efter tarm- eller urogenital infektion
  Vanligen associerad med förekomst av HLA-B27 (cirka 70%). Ofta finns hereditär anhopning av HLA-B27 associerade sjukdomar som ex vis ulcerös colit.
  Patienterna uppvisar ibland, utöver artrit, även entesit (= inflammation i mjukdelsvävnads fäste i ben), daktylit (entesopati i finger eller tå med samtidig inflammation i benhinna - "prinskorvstå/-finger"), sakroiliit eller irit.
I sällsynta fall förekommer även karakteristiska hud- och slemhinnelesioner som keratodermia blenorragika och balanitis circinata.
  - Vanliga patogener vid tarminfektion är Salmonella typhimurium, Yersinia enterocolitica och Campylobacter jejuni.
- Vid urogenitala infektioner är Chlamydia trachomatis vanligast. I sällsynta fall troligen också gonokocker
2. Övriga reaktiva artriter
  - Reaktiv artrit kan förekomma efter infektion med betahemolyserande streptokocker grupp A - posttonsillitartrit.
- Vid borreliainfektion är reaktiv artrit den vanligaste patogenesen. Flertalet patienter har inte noterat föregående fästingbett eller erythema migrans.
Klinik Vanligen asymmetrisk mono-/oligoartit engagerande nedre extremiteternas leder.
Lab SR, CRP, vita, B-celler, blod- och urinstatus.
Vidare utredning styrs av anamnes, eventuella fokalsymtom och status med riktade odlingar och antikroppsbestämningar, akut- och konvalescentserum cirka en månad senare.
  Ledvätskeanalyser för kristall- , cellanalys (LPK; poly-/monomorfkärniga leukocyter) och odling för uteslutande av kristallartrit och bakteriell artrit.
Terapi
  1. Avlastning
  2. Primärinfektionen behandlas om den är symtomgivande. Det finns inget som talar för att artriten läker ut snabbare om primärinfektionen behandlas, undantaget borreliaartrit. Asymtomatisk klamydia- eller gc-infektion behandlas av andra skäl.
  3. Lokala steroider (uteslut bakteriell artrit).
  4. NSAID
Prognos God. Läker vanligen ut inom 6 + 3 månader.
Förloppet kan bli mer utdraget, dvs kroniskt, speciellt vid förekomst av HLA-B27.
Remiss till Reumatologklinik
  Utredning, behandling och uppföljning kan vanligen ske i primärvården med eventuellt stöd av specialistkonsult. Indikation för omhändertagande på reumatologklinik är utbrett och/eller långvarigt ledengagemang för ställningstagande antireumatisk terapi som t ex Salazopyrin.
IV Sarkoidos
  Vanligen bilat fotledsartrit med betydande periartikulär svullnad och rodnad. Ofta även erythema nodosum.
Se Invärtesmedicinska sjukdomar med reumatiska symtom.
V Polyartriter - RA och SLE
Vid bägge tillstånden kan mono-/oligoartrit förekomma, även i debuten. Vid RA ses detta i 25%.
Se Reumatoid Artrit och SLE
VI Seronegativa spondylartropatier - psoriasisartrit, pelvospondylit eller enteropatisk artrit
 
  • Vid psoriasisartrit ses asymmetrisk oligoartrit i 70% med oftast engagemang av fingerleder. Hudsjukdomen har redan debuterat i 75% av fallen.
  • Vid pelvospondylit debutsymtom i 20%. Vanligen engageras stora leder som höft, knä- eller fotleder.
  • Vid enteropatisk artrit vanligen engagemang av knä eller fotled. Tarmsjukdomen har debuterat i nästan alla fall. Se Invärtesmedicinska sjukdomar med reumatiska symtom.
VII Palindrom reumatism

Episodartrit med recidiverande och migrerande artriter med duration timmar till några dagar. Läker till 50% restlöst inom 5 år.
Tillståndet är inte erosivt och prognosen är god men, risk för RA-utveckling (40% efter 5 år), speciellt om förekomst av reumatoid faktor.
Terapi Kausal terapi saknas. NSAID vid attack.
Remiss till Reumatologklinik
  Vid frekventa artritepisoder, indikation för omhändertagande på reumatologklinik för antireumatisk terapi, som klorokin eller guldbehandling.
VIII Odifferentierad artrit
Hos cirka 50% av patienterna med mono-/oligoartrit kan någon etiologi/patogenes aldrig fastställas. Denna patientgrupp har som helhet god prognos.
   
Om dokumentet: Mono-/oligoartrit
Författare: Ulf Hirsch
Granskat Per Larsson, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge; Chris Rodhner, Stureby VC; Kathleen Devery-Uusijarvi, Spånga VC, Roger Lundström, Storvretens VC
SPESAK:  
Stockholms läns läkemedelskommittés expertråd:
(granskar farmakologiskt innehåll)		  
Publicerat: Juni 2007
Uppdaterat: Juni -09 (ce)
Giltigt tom: Juni 2011