Artralgier

Definition

Artralgi/er definieras här som vilovärk eller rörelsesmärta i led/er utan objektiva förändringar. Förloppet kan vara kontinuerligt, recidiverande och/eller migrerande. Artralgier är ett vanligt fenomen i befolkningen. Några säkra prevalenssiffror finns inte. Benigna  artralgier utan bakomliggande sjukdom är vanligast.

Vårdnivå

Utredning och behandling sker i primärvården, eventuellt med stöd av reumatologkonsulten om sådan finns.

Utredning

Utförlig anamnes och status.

Lab
CRP, SR, blod- , lever-, urinstatus, serumkreatinin, B-glukos och TSH. Ytterligare provtagning styrs av anamnes och fynd i status (CCP,  RF, elfores, diff och virus-/ bakterieserologi).

Röntgen
Röntgenundersökning av lederna är sällan nödvändig vid enbart artralgier men kan göras om reumatisk artritsjukdom inte kan uteslutas. Vid svåra och långdragna symtom bör lungröntgen utföras.

Behandling

Behandling i förekommande fall av bakomliggande sjukdom. I övriga fall ges information och lugnande besked om avsaknad av allvarlig sjukdom.

Vidare föreslås:

• Återhållsamhet med farmaka med i första hand användning av perifert verkande analgetika av typen paracetamol framför NSAID, som i de flesta fall har sämre effekt
• Vid besvärande artralgier kan fysikalisk terapi med sjukgymnastik, värmebehandling, bassängträning och FAR prövas.
• Restriktivitet med sjukskrivning

Reumatoid artrit
Artralgier, ibland migrerande, föreligger hos vissa patienter som ett prodromalt syndrom under några veckor till månader. Så småningom utvecklas som regel symmetrisk polyartrit ofta med CCP och /eller positiv reumatoid faktor.

SLE och läkemedelsutlöst SLE
Frekvensen artralgi utan artrit är cirka 10%. Vid SLE symtom finns indikation för provtagning ANA (se översikt SLE).

Primärt Sjögrens syndrom (SS)
Artralgier förekommer i 80-90%. Diagnosen baseras på samtidig förekomst av keratokonjunctivitis sicca och xerostomi samt SS-A/SS-B ak och/eller positiv spottkörtelbiopsi (se översikt Sjögrens syndrom) enligt EU-kriterier.

Reaktiv artrit, se Mono-/Oligoartriter
En rad olika infektioner orsakade av virus eller bakterier kan som delsymtom eller postinfektiöst ge artralgier. Durationen kan vara från veckor upp till några månader, tex:

• Virus: Influensa A eller B, coxsackie B, rubella, parvovirus, EB-virus, CMV och HIV

•  Bakterier: Mykoplasma, borrelia, yersinia,salmonella, shigella, giardia, klamydia, gonorre.

Invärtesmedicinska sjukdomar med reumatiska symtom

Hypotyreos
Tydliga tecken på hypofunktion kan saknas.

Akromegali
Främst MCP-leder, ibland symtom även från kotpelaren.

Diabetes mellitus
Ofta även tecken på mjukdelsreumatism såsom tenosynvit och/eller tendinit, kapsulit, karpaltunnelsyndrom m fl.

Hyperlipidemi typ IV
Generella artralgier, ibland av recidiverande natur.

Artralgier kommer före kliniska eller röntgenologiska förändringar.

Hypermobilitet är vanligen ett benignt tillstånd som skall ses som en ytterlighet av en normalvariation. Endast i undantagsfall kan tillstånd som Marfans eller Ehlers-Danlos syndrom diagnostiseras, se socialstyrelsen.se/ovanligadiagnoser.

Benign hypermobilitet, dvs generell överrörlighet i perifera leder och kotpelare, föreligger hos 5-10% av befolkningen. Tillståndet är ärftligt och ses vanligen hos unga kvinnor för att sedan avta med stigande ålder. Cirka 50% av hypermobila personer har artralgier jämfört med 20% av kontroller.

Kriterier för hypermobilitet

Artralgier kan ibland vara ett debutsymtom på malignitet som exempelvis blodsjukdom eller intratorakal tumör.

Fibromyalgi
Ofta även muskelvärk.

Psykisk sjukdom
Framförallt depression.