Hypotyreos
Leder till ökad deposition av hyaluronan och andra mukoproteiner. Led- och/ eller muskelvärk föreligger hos mins15% och symtom som vid fibromyalgi hos 5%.
Ibland kan en polyartrit utvecklas, som oftast drabbar finger- och knäleder med periartikulär vävnadsförtjockning.
Ökad frekvens tenosynoviter, framför allt i handens flexorsenor. Sekundärt till det kan karpaltunnelsyndrom uppstå.
Vid hypotyreos finns ofta myopati (10%) beskrivet, ledande till muskelömhet/-svaghet med förlångsammade reflexer, CK-stegring och patologiskt EMG ses då.
Hypertyreos
Ökad frekvens av osteoporos, ledvärk, kapsulit och myopati. Det sistnämnda tillståndet ger proximal muskelsvaghet med hypotrofi. Reflexerna är stegrade. EMG är patologiskt men vanligen föreligger ej CK-stegring.
Paratyreoideafunktion
Rubbningar i paratyreoidafunktionen, framför allt hyperparatyreoidism, kan vara förenade med följande reumatiska symtom: pyrofosfatsynovit, myopati, atralgi och kondrocalcinos.
Diabetes mellitus
Kan leda till en rad olika mjukdelsreumatiska tillstånd som tenosynovit, karpaltunnelsyndrom, kapsulit och Dupuytrens kontraktur. Charcot-led med försämrad känsel pga nedsatt nervfunktion främst fotleder. I sällsynta fall ses resorptiv osteoartropati, framförallt i distala metatarsalben och proximala fingerleder. DISH (diffus idiopatisk skelettal hyperostos) ses också i ökad frekvens vid diabetes. Ökad infektionsbenägenhet innebär risk för septisk artrit/bursit och osteomyelit.
Akromegali
GH stimulerar proliferation av brosk, ben, bursavävnad, ledkapsel och ledhinna vilket kan leda till artropati, vilket föreligger hos knappt 50% av patienterna med aktiv akromegali. Vanligen drabbas stora leder och lumbosakralrygg. Ledexsudat är sällsynt och är inte av inflammatorisk natur. Röntgenologiskt ses främst en degenerativ bild utan usurer. Förekomsten av Raynaudfenomen, karpaltunnelsyndrom och myopati är också ökad.