Primärvårdens uppgift för denna patientgrupp, förutom sedvanlig utredning och behandling av eventuella sjukdomar/medicinska tillstånd, består i att erbjuda omhändertagande, inklusive en stödkontakt, utifrån ett helhetsperspektiv på livssituationen - både arbete och fritid.
Läkaren bör informera patienten om vad man för närvarande vet enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Saklig information är en viktig del av omhändertagandet. Ge patienten information om diskuterade miljöfaktorer och hälsoeffekter. Undvik att primärt fokusera på en orsaksfaktor. Informera patienten om att erfarenheten tyder på att det i de flesta fall är en kombination av flera faktorer som utlöser symtomen. Åtgärder riktade mot dessa (såväl medicinska, psykosociala som yttre miljöfaktorer) har ofta en god effekt.
Det finns ingen behandling eller intervention som visats vara överlägsen någon annan vid amalgamrelaterade besvär. Rekommendationer för handlingsstrategier baseras på individuella bedömningar baserade på en bred kartläggning av patientens besvär och situation. Målet är att optimera alla förhållanden för patienten, inkluderande medicinska och psykosociala förhållanden och med avseende på yttre miljöfaktorer.
Socialstyrelsen bedömer att det saknas vetenskapligt underlag för att läkare ska rekommendera så kallad amalgamsanering, förutom för patienter med slemhinnelesioner och kontaktallergi för kvicksilver.
Utbyte av tandfyllningar
Enligt §7 i tandvårdsförordningen finns sedan 1999 en möjlighet att få tandvård med avgift som vid öppen hälso- och sjukvård vid ”Utbyte av tandfyllningar som ett led i en medicinsk rehabilitering” (kategori 12).
Om det finns kvarstående besvär som inte kan förklaras av känd sjukdom eller bristtillstånd och patienten upplever att amalgam eller annat tandersättningsmaterial har en fortsatt negativ inverkan på deras hälsa och hindrar dem från att arbeta, kan tandfyllningsbyte ingå som ett led i den medicinsk behandlings/rehabiliteringsplanen som ska upprättas av patientens läkare. Ett samband mellan symtom och tandfyllningsmaterial behöver inte vara påvisat, men en förutsättning är att patienten är medicinskt färdigutredd och att eventuella sjukdomar eller bristtillstånd är optimalt behandlade. Eftersom högkostnadsskyddet då gäller, blir kostnaden betydligt lägre än vid vanlig tandvårdstaxa.
Innan utbyte av tandfyllningar påbörjas, gör patientens tandläkare upp en odontologisk behandlingsplan med kostnadsberäkning som, tillsammans med det medicinska underlaget och den medicinska behandlings/rehabiliteringsplanen, lämnas till landstingets Tandvårdsenhet för en förhandsbedömning.
Bland bilagorna finns ett formulär som ska underlätta för den läkare som ansvarar för patientens utredning och medicinska behandling/rehabilitering, se Länkar och bilagor i vänstermenyn.
Perioden 1999-2006 fick cirka 2400 patienter i Sverige beviljat utbyte av tandfyllningar på dessa premisser. Det totala antalet sökande är troligen nästan dubbelt så stort. Anledning till avslag kan vara att det medicinska underlaget är så bristfälligt att ärendet inte går att bedöma, att det inte framgår vem som är patientansvarig läkare, att besvären är så lindriga att det inte behövs någon medicinsk behandling/rehabilitering eller att patienten har en kronisk sjukdom (tex fibromyalgi, MS) som kan förklara hela besvärsbilden.
Vid kontaktallergi
I de fall en objektiv avvikande reaktion föreligger, tex kontaktallergi och lichenoida slemhinneförändringar i munnen kan ansökan om tandvård med öppenvårdstaxa göras enligt §6 i tandvårdsförordningen. Även för denna kategori, ”Utbyte av tandfyllningar på grund av avvikande reaktion mot dentala material” (kategori 11), ska tandläkare ansöka om förhandsbedömning och bifoga medicinskt underlag. För tillstyrkan krävs ett verifierat orsakssamband mellan avvikande lokal reaktion i munslemhinnan och fyllningsmaterial.
Under perioden 1999-2006 fick totalt cirka 7 700 patienter i Sverige ett sådant utbyte beviljat.
Terapi
Korttidsterapi i form av stödterapi eller kognitiv terapi hos psykolog/psykoterapeut kan lindra besvär och vara till hjälp att finna nya strategier att hantera besvären för många patienter. Möjlighet till sådan terapi finns vid Arbets- och miljömedicinska mottagningen vid Samhällsmedicinska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.
Patienter som inte är nöjda med bemötandet eller inte får sambandet mellan sina besvär och tandersättningsmaterial bekräftat, söker sig ibland till andra vårdgivare (ofta utanför landstinget) som de rekommenderats av andra med samma problematik eller av handikapporganisationen Tandvårdsskadeförbundet, som aktivt driver frågor med anknytning till problematik kring amalgam. Behandlande läkare bör ha en förståelse för om patienten i en svår situation väljer att på egen hand prova olika åtgärder, även om dessa inte vid vetenskaplig utvärdering har visats ge positiv effekt.