Elkänslighet

Allmänläkare

Dessa patienter bör primärt omhändertas inom primärvården där medicinsk utredning och psykosocial bedömning görs och följs upp.

Remiss till Arbets- och miljömedicins mottagning, Samhällsmedicinska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset i Solna

Remiss om:
Patienten relaterar sina besvär till elektromagnetiska fält, närhet till elektrisk utrustning eller uppger att de är elkänsliga (för arbetsdefinition se under Symtom) samt primär medicinsk utredning och psykosocial bedömning inte funnit någon förklaring till besvärsbilden och om någon eller flera av nedanstående punkter är uppfyllda:

• patienten bedöms vara hjälpt av mer ingående information om kunskapsläget avseende hälsoeffekter av elektromagnetiska fält och möjliga interventioner
• psykologisk intervention med fokus på förbättrad funktions- och arbetsförmåga och alternativa handlingsstrategier bedöms möjlig
• behov finns av bedömning av team med läkare och psykolog vid komplicerade rehabiliteringsfall, exempelvis vid längre sjukskrivningar där oro för exponering för elektromagnetiska fält ingår
• behov finns av bedömning av utpekad besvärsmiljö (vi utför dock ej mätningar av elektromagnetiska fält i vanliga omgivningsmiljöer)

Patienter med besvär som kopplas till användning av viss elektrisk utrustning (inklusive mobiltelefoner) eller specifika situationer där frågan om exponering för elektromagnetiska fält uppkommit kan också remitteras till Arbets- och Miljömedicin utan att besvären tolkats som elkänslighet.

I många fall kan en telefonkontakt med läkare vid Arbets- och miljömedicins mottagning för råd angående handläggning vara till hjälp även utan att patienten remitteras.

Instanser som kan remittera till Arbets- och miljömedicins mottagning

• Läkare
• Försäkringskassan

Remiss till hud-/yrkeshudläkare

Vid synliga hudförändringar (andra än enbart övergående rodnad) rekommenderas vid behov konsultation av hudläkare.

Kontakt företagshälsovård

Vid arbetsrelaterade besvär bör kontakt tas med företagshälsovård om arbetsplatsen är ansluten till en sådan.

Remissvar från Arbets- och miljömedicins mottagning

• Epikris med sammanfattning av utredningen och bedömning av möjliga orsaker till besvären
• Råd om fortsatt handläggning och interventioner

Patienten får vanligen ta del av en preliminär version av epikrisen för godkännande av de anamnestiska uppgifterna och för information och diskussion av bedömning och rekommendationer.

Epikrisen kan utgöra en kompletterande information till försäkringskassan vid fortsatt sjukskrivning som ska baseras på en fortlöpande klinisk bedömning av patientens besvär och funktionsgrad.

Spesamgruppen för arbets- och miljömedicin

Definition
Elkänslighet är inte en diagnos. Vid diagnossättning används specifik medicinsk diagnos eller symtomdiagnos.

Det finns inga kriterier på vilka symtom som kan ingå i det besvärstillstånd som benämns elkänslighet (Socialstyrelsen rekommenderar termen elkänslighet men även elöverkänslighet används). Patienter som relaterar sina besvär till elektromagnetiska fält utgör en heterogen grupp. Såväl symtom som utlösande faktorer varierar mycket från person till person. Följande arbetsdefinition har formulerats (RALF, 2000):

• de symtom som upplevs i närheten till, eller vid användning av elektrisk utrustning och
• som medför varierande grad av besvär eller ohälsa hos individen och
• som individen hänför till aktiveringen av den elektriska utrustningen

Det är alltså patienten som själv anför att han eller hon är elkänslig.

I en del fall finns en verifierad medicinsk sjukdom men patienten relaterar delar eller hela symptombilden till t ex närhet till elektrisk utrustning. I vissa fall kan det vara diagnostiserade sjukdomar som patienterna misstänker ha utlösts eller försämrats av elektromagnetiska fält.

Symtom
Patienterna beskriver ofta hudsymtom med hetta och/eller brännande känsla i ansiktshuden och övergående rodnad är vanliga framförallt vid nydebuterade besvär. Vid mer uttalade besvär dominerar ofta huvudvärk, koncentrationssvårigheter och trötthet.

Hudbesvär vid bildskärmsarbete är vanligt. Oftast är hudstatus utan anmärkning och någon hudsjukdom kan inte fastställas. I en del fall förekommer hudsjukdom som t ex rosacea men patienten upplever att symtomen är kopplade t ex till bildskärmsarbete. Majoriteten av de personer som upplever bildskärmsrelaterade hudbesvär har en god prognos och besvären upphör eller minskar inom ett par år. Det är dock alltid viktigt att vid besvärsdebut, förutom sedvanlig medicinsk utredning utifrån symtom och kliniska fynd, göra en bred bedömning av besvärssituationen, t ex arbetsplatsen. Detta kan inkludera såväl psykosocial som fysisk miljö.

Besvärsgrad
Kan vara mycket olika hos olika patienter. För en del patienter är själva symtomen mycket lindriga och det är framförallt patienternas upplevda behov att undvika vissa miljöer eller situationer som leder till funktionella handikapp och arbetsoförmåga. I andra fall är symtomen mer uttalade med handikappande trötthet, svår värk, nedsatt kognitiv förmåga och depression med påverkan på funktions- och arbetsförmåga.

Tidig handläggning och adekvat information om aktuellt kunskapsläge avseende diskuterade miljöfaktorer är väsentligt för att förhindra en besvärsutveckling med funktionella handikapp på grund av ett tilltagande undvikande av upplevda besvärsutlösande miljöer. En lyhördhet för hur patienten ser på och tolkar sina besvär är viktig.

Oro eller misstanke att elektriska eller magnetiska fält kan påverka hälsan är relativt vanligt.

I svenska enkätstudier har drygt 3% av de svarande rapporterat att de var känsliga eller överkänsliga mot elektriska eller magnetiska fält. Enbart en liten andel av dessa personer (cirka en av tio) uppgav att de hade svåra besvär. De besvärsmiljöer som pekas ut som besvärsutlösande, karakteriseras inte av höga nivåer av elektromagnetiska fält och det är ovanligt att personer med yrkesmässig hög exponering för elektromagnetiska fält rapporterar elkänslighet.

De enkätdeltagare som uppgav att de var överkänsliga för elektromagnetiska fält, rapporterade alla symtom som efterfrågades i högre grad än övriga svarande. Samma grupp angav dessutom i högre grad att de var störda av andra miljöfaktorer som ljud från grannar, buller, torr luft och trafikavgaser. En slutsats skulle kunna vara att de som rapporterar elkänslighet, är individer som mår dåligt och har sämre tolerans än andra för många olika störande faktorer.

Något samband mellan elektriska eller magnetiska fält och de besvär som de drabbade upplever som elkänslighet har inte kunnat fastställas. Ett samband mellan symtom (och förmåga att detektera fält) och elektromagnetiska fält har undersökts i ett flertal sk provokationsstudier. I några studier fick försökspersonerna först testa öppet om de reagerade för den i studien aktuella exponeringen. Trots att försökspersonerna valdes ut efter att de angav att de reagerade för respektive exponering kunde man inte i senare dubbelblinda tester verifiera detta samband.

På gruppnivå har skillnader observerats mellan de personer som rapporterat elkänslighet och besvärsfria kontrollpersoner. Indikation på obalans i autonoma nervsystemet och ökad sympatisk dominans har observerats hos besvärsgrupperna i flera studier.

Primärvård

Medicinsk utredning inklusive psykosocial bedömning utgående från symtombild och kliniska fynd (oavsett vad patienten relaterar besvären till), bland annat för att utesluta bristtillstånd och störd thyreoideafunktion.

Anamnes
Tidigare och aktuell sjukdom, debut av besvär och förlopp, yrkesverksamhet, eventuell sjukskrivning, och psykosocial situation.

Av särskild vikt är en vidsynt objektiv och efterfrågande attityd, liksom lyhördhet för hur patienten ser på och tolkar sina besvär. Tidig handläggning och information om aktuellt evidensbaserat kunskapsläge avseende diskuterade miljöfaktorer är väsentligt. Informera patienten att det inte finns någon utvärderad testmetodför att fastställa eventuell elkänslighet och att andra sjukdomar aktivt måste uteslutas.

Arbets- och miljömedicin

Tvärvetenskaplig kartläggning av patientens besvär och besvärsutlösande faktorer, inklusive differentialdiagnostiska överväganden.

Bedömning av funktionsförmåga och möjliga interventioner.

Patienten informeras om aktuell kunskap enligt vetenskap och beprövad erfarenhet.

Patienten får alltid bokad tid hos både läkare och psykolog vid första besöket. Vid behov initieras kompletterande av utredning.

Finns det specificerade miljöer där besvären utlöses (och inte allmänt av elektrisk utrustning oavsett var den förekommer) kopplas miljöhygieniker in för bedömning av miljön ur ett brett perspektiv. Detta kan t ex inkludera ventilation, synergonomi och luftföroreningar.

Vi utför inte rutinmässigt mätningar av elektriska eller magnetiska fält då kunskap saknas om såväl vilka aspekter (elektriska eller magnetiska fält, frekvens, etc) av fälten som skulle kunna vara relevanta som vilka nivåer av fält som skulle kunna utlösa besvär. Det går inte genom att mäta elektriska eller magnetiska fält att förutsäga om en person kommer att uppleva besvär eller ej i den aktuella miljön.

Primärvårdens uppgift för denna patientgrupp, förutom sedvanlig utredning och behandling av eventuella sjukdomar/medicinska tillstånd, består i att erbjuda omhändertagande, inklusive stödkontakt, utifrån ett helhetsperspektiv på patientens livssituation – såväl arbete som fritid.

Läkaren bör informera patienten om vad man för närvarande vet enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Saklig information är en viktig del av omhändertagandet. Ge patienten information om diskuterade miljöfaktorer och hälsoeffekter. Undvik att primärt fokusera på en möjlig orsaksfaktor. Informera patienten om att erfarenheten tyder på att det i de flesta fall är en kombination av flera faktorer som utlöser symtomen. Åtgärder riktade mot dessa (såväl medicinska, psykosociala som yttre miljöfaktorer) har ofta god effekt.

Det finns ingen behandling eller intervention som kan sägas vara visad överlägsen andra behandlingar vid elkänslighet. Rekommendationer för handlingsstrategier baseras på individuella bedömningar baserade på en bred kartläggning av patientens besvär och situation. Målet är att optimera alla förhållande för patienten, inkluderande medicinska och psykosociala förhållanden och med avseende yttre miljöfaktorer.

Åtgärder riktade mot elektriska eller magnetiska fält efterfrågas ofta av elkänsliga individer. Om detta skulle vara mer effektivt än andra åtgärder har inte utvärderats systematiskt. Socialstyrelsen bedömer att det idag saknas vetenskapligt underlag för att läkare ska rekommendera sk elsanering.

Frågor om sk elsanering handläggs av arbetsgivare och kommuner. Kommuner har i vissa fall beviljat bidrag för bostadsanpassning. Effekterna för den drabbade individen varierar mycket, ”bättre men inte bra” är en vanlig kommentar. Behandlande läkare bör dock ha en förståelse för om patienten i svår situation väljer att på egen hand prova olika åtgärder även om dessa inte vid vetenskaplig utvärdering har visats ge positiv effekt.

Terapi
Korttidsterapi i form av stödterapi eller kognitiv terapi hos psykolog/psykoterapeut kan lindra besvär och vara till hjälp att finna nya strategier att hantera besvären för många patienter. Möjlighet till sådan terapi finns vid Arbets- och miljömedicins mottagning.

Sker vanligtvis hos inremitterande läkare.

Vid kvartstående besvär bör patienten erbjudas stöd och fortsatt uppföljning av klinisk bild hos en fast läkarkontakt i primärvården eller annan specialitet. Vid behov kan telefonkontakt tas med Arbets- och miljömedicin för att diskutera nya miljörelaterade frågeställningar.

Vid arbetsrelaterade besvär kan Arbets- och miljömedicin ge råd om förbättringar på arbetsplatsen men har ingen myndighetsfunktion. Det är Arbetsmiljöverket som svarar för tillsynen och att arbetsplatsen uppfyller Arbetsmiljölagens krav. Det är dock ovanligt att sådan bedömning blir aktuellt vid utredning av elkänslighet. Däremot kan diskussion föras med arbetsgivaren för att optimera arbetsmiljön eller prova olika åtgärder ur ett pragmatiskt perspektiv även där gynnsam effekt är osäker.