Blödningsbenägenhet

Vårdnivå/remiss

Upp

Allmänläkare

  • Utredning av kliniskt lokal blödningsbenägenhet
  • Screening av misstänkt koagulationsrubbning
  • Utredning av misstänkt farmakologiskt orsakad blödningsbenägenhet

Remiss till specialistläkare

Vid

  • misstanke om hereditär koagulationsrubbning
  • avvikande screening (se Utredning) för koagulationsrubbning
  • misstanke om anlagsbärarskap för koagulationsrubbning
  • graviditet/planerat kirurgiskt ingrepp vid misstänkt/känd koagulationsrubbning

Endast lokalt svårhanterlig blödningsbenägenhet utan misstanke på koagulationsrubbning remitteras till respektive organspecialist, tex gynekolog, ÖNH osv.

Remiss till akutmottagning

Vid

  • uttalad anemi och blödningsbenägenhet
  • pågående generella blödningar
  • pågående blödning vid känd koagulationsrubbning, under behandling med antikoagulantia, cytostatika: se vårdprogram Antikoagulantiabehandling samt respektive rubrik under menyn Blod och blodbildande organ
Spesamgruppen för hematologi

Symtom

Upp
  • Blödning från slemhinnor inkl menorraghi
  • Petechier
  • Hematom
  • Djupa blödningar: leder, muskler, buk, CNS

Etiologi

Lokal blödningskälla

1. Känsliga/ytliga kärl eller lokalt kärlpåverkande sjukdom som vid ÖNH, gynekologisk eller gastrointestinal sjukdom.

2. Trombocythämmare och AVK-medel. Orsakande och/eller bidragande.

3. Koagulationsrubbning

Koagulations-/hemostasrubbning

1. Trombocytopeni: ITP, malign blodsjukdom, cytostatikabehandling, biverkan till läkemedelsbehandling, alkoholmissbruk.

Blödningssymtom varierar beroende på orsak. Blödningsbenägenheten är inte beroende på det absoluta trombocytvärdet, orsaken till trombocytopenin, tex levercirrhos, kan bidra och ge en större blödningsbenägenhet än ITP på samma trombocytvärde, tex TPK 30x109/l. Blödning kan inträffa på måttligt sänkta trombocytvärden vid ingrepp/operationer.

2. Nedsatt trombocytfunktion: Läkemedel (ASA, NSAID), trombocytfunktionsnedsättning, von Willebrands sjukdom. Vanligen slemhinneblödningar. Blödningsbenägenhet vanligen vid ingrepp samt behandling med trombocythämmare. Rikliga menstruationer.

  • I lab ses vanligen normala TPK

3. Nedsatt leverfunktion, AVK-behandling. Hematom och/eller blödningar:

  • I lab ses förhöjt PK

4. Hemofili: Ärftlig, förvärvad. Mer utbredda hematom, muskel/ledblödningar.

  • I lab ses vanligen förlängd APT-tid

Riskfaktorer

Upp
  • Kirurgiska ingrepp, tandläkarbehandling
  • Trauma
  • Graviditet
  • Behandling med hemostaspåverkande läkemedel hos patient med koagulationsrubbning/trombocytopeni/trombocytfunktionsrubbning

Differentialdiagnos

Upp

Differentialdiagnos till primär koagulationsrubbning:

  • Lokal infektion
  • Polyp/sår/tumör/inflammation i gastrointestinalkanalen, urogenitalsfären, hud, lungor/luftvägar mm
  • Koagulationspåverkande läkemedel
  • Leverinsufficiens
  • Njurinsufficiens
  • Hematologisk sjukdom som tex ITP, MDS, leukemi

Utredning

Upp

Anamnes

  • Vid vilken ålder började blödningsbenägenheten?
  • Blöder länge, tex menstruation, efter tandextraktion, ingrepp i slemhinnor (flera timmar?)
  • Hematom?
  • Led-/muskelblödningar?
  • Blödning från flera lokaler?
  • Blödningsbenägenhet i släkten?
  • Alkohol?
  • Läkemedel?

Lab
Screening: Hb, Trombocyter, Kreatinin, PK, APTT

Behandling

Upp

Lokal hemostas
Lokal blödningskälla utan misstanke om hemostas-/koagulationsrubbning: Lokal hemostas. Behandling av eventuell grundsjukdom.

Individualiserad behandling vid koagulationsrubbning

  • Överväg läkemedelsbiverkan/utsättning. (Glöm i så fall inte att anmäla misstänkt läkemedelsbiverkan)
  • Tranexamsyra (fibrinolyshämmmare). CAVE vid hematuri!
  • Desmopressin. (Specialistpreparat)
  • Plasma, faktorkoncentrat, trombocyttransfusion, immunhämning – specialistpreparat (se Antikoagulantiabehandling och Trombocytopeni)

Komplikationer

Upp
  • Anemi
  • Angina pectoris/hjärtinfarkt
  • Hjärtsvikt
  • Organskada på grund av blödning

Kvalitetsindikatorer

Upp
  • Minskade blödningar
  • Säkra invasiva provtagningar/ingrepp

Om dokumentet: Blödningsbenägenhet

Författare:
Lars Göran Lundberg, Koagulationsmottagningen, Karolinska Universitetssjukhuset Solna; Richard Lerner, Koagulationsmottagningen, Hematologiskt Centrum, Karolinska Universitetssjukhuset Solna
Granskat av:
Jan Samuelsson, överläkare, VO Internmedicin, Södersjukhuset; Gerd Lärfars, överläkare, VO internmedicin, Södersjukhuset; Eva Smitterberg, distriktsläkare, Ektorps VC, Marianne Jägestedt, distriktsläkare, Stureby VC, Mariana Bergh, distriktsläkare, Huddinge VC
Publicerat:
Oktober 2007
Uppdaterat:
Oktober 2011
Giltigt tom:
Oktober 2013