Diabetes

Vårdnivå/remiss

Upp

Allmänläkare

Diagnos och regelbundna kontroller av patienter med typ 2-diabetes.

Uppföljning av riskfaktorer och följdsjukdomar.

Rapport till Nationella Diabetesregistret - NDR.

Remiss till diabetesklinik, dagavdelning och mottagning

Patienter med typ 2-diabetes:

  • Bedömning av bristfällig metabol kontroll, blodtryckskontroll och lipidkontroll
  • Bedömning av följdtillstånd och riskfaktorer i särskilda fall
  • Grupputbildning för patient och eventuellt för anhöriga, även kulturanpassade

Patienter med typ 1-diabetes bör normalt kontrolleras hos endokrinolog. Undantag kan vara mycket gamla patienter med typ 1-diabetes som inte längre klarar sin egenvård och behöver hjälp med injektioner och provtagning. OBS! Bifoga aktuell lablista.

Remissinnehåll

  • Frågeställning, tex dosjustering, insulininställning, komplikationer
  • Bakgrund: diabetestyp, HbA1c, behandling, relevanta status- och anamnesuppgifter, senaste ögonkontroll
  • Patientens adress och telefon

Remiss till akutklinik

Inläggningsfall: Akut sjuka med typ 1- eller typ 2-diabetes. Se remissinnehåll ovan.

Remiss till geriatrik

Hemsjukvårdspatient: Justering av behandling och uppföljning. Se remissinnehåll ovan.

Remiss till fotmottagning

Vid behov av akut bedömning och behandling, remiss till akutmottagning. Se vårdprogram Diabetesfoten.

Remiss till ögonmottagning

Remiss till ögonmottagning såvida patienten inte kontrolleras av ”mobila ögonteamet”. Vid nydiagnostiserad diabetes och därefter åtminstone vart tredje år om inte ögonläkare rekommenderar tätare kontroller.

Remissinnehåll

  • Diabetestyp, duration och behandling
  • HbA1c-värde, blodtryck, lipider
  • Eventuell njursjukdom
  • Rökning

Återremiss till allmänläkare

Remissinnehåll

  • Visus, förekomst och grad av diabetesretinopati
  • Datum för kontroll
  • Tid för nästa kontroll
  • Uppgift om tidpunkt för nästa kontroll och vem som ska kalla patienten

Spesamgruppen för endokrinologi

Sjukskrivning

Upp

Att tänka på vid sjukskrivning
Samsjuklighet och patientens förmåga att hantera egenvården i relation till arbetet.

Att tänka på vid bedömning av arbetsförmåga
Vad som orsakar nedsättning av arbetsförmågan.

Att tänka på vid utfärdande av sjukintyg
Deltidssjukskrivning och anpassning av arbetstiden.

Rekommenderad tid för sjukskrivning
Se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Diabetes mellitus typ 2

Förkom

Symtom

Upp

Diagnos fastställs

  • på vårdcentralen: med analys av venöst eller kapillärt blodglukos (svaret anges alltid som plasmaglukos, oavsett provtagningsmetodik)
  • på Kemiska centrallaboratoriet: venöst plasmaglukos. Hemglukosmätare är inte lämpade för diagnostik

Kriterium

fP-Glukos >=7,0 mmol/L vid två på varandra följande tillfällen, eller ett glukosvärde (ej fastevärde) venöst >= 11,1 alternativt kapillärt >= 12,2 mmol/L med symtom på hyperglykemi.

IFG och IGT
Både IFG och IGT är riskfaktorer för senare diabetesdebut.

IFG (Impaired Fasting Glucose): Icke-diabetisk fastehyperglykemi, dvs fP-glukos 6,1-6,9 mmol/L.

Överväg peroral glukosbelastning (se "Utredning") för att utreda om patienten har IGT, dvs nedsatt glukostolerans eller diabetes.

IGT (nedsatt glukostolerans) innebär ett normalt fastevärde och 2-timmarsvärde kapillärt plasmaglukos 8,9-12,1 mmol/L.


A. Typ 1

Insulinbrist
Autoimmuna markörer, såsom GAD- och IA-2-antikroppar, finns hos 90%, se Autoimmuna markörer.

Oftast yngre personer men kan vara äldre. Patienten har vanligen låg eller normal vikt och ketonuri.

LADA
(Latent Autoimmune Diabetes in Adults). Långsamt debuterande autoimmun diabetes med insulinbehov inom några år. Bör särskilt misstänkas vid diagnos hos normalviktiga, företrädesvis medelålders personer, särskilt vid frånvaro av hereditet för typ 2-diabetes och vid samtidig förekomst av annan autoimmunitet (hypotyreos, vitiligo, B12-brist). Vid misstanke, ta GAD-antikroppar.

Det kan vara svårt att skilja typ 1- från typ 2-diabetes på kliniska grunder framförallt vid övervikt. Därför bör analys av GAD-antikroppar övervägas vid nyupptäckt diabetes.


B. Typ 2

Insulinresistens
Insulinresistens och relativ insulinbrist. Saknar autoimmuna markörer (jfr typ 1 ovan).

Alla åldrar: kliniskt oftast äldre med ökad kroppsvikt och bukfetma. Sällan ketonuri.

Typ 2-diabetes kan vara associerad med steroidbehandling eller annan endokrin sjukdom.


C. Andra

  • Sjukdomar i exokrina pankreas, tex kronisk pankreatit. Diabetes kan utgöra ett debutsymtom vid pancreascancer
  • MODY (Maturity-Onset-Diabetes-of-the-Young) etc
  • MIDD (mitokondriell diabetes med dövhet)

D. Graviditetsdiabetes

Störning av glukosmetabolismen under graviditet. Ökar risken avsevärt för typ 2-diabetes senare i livet.

Alla kvinnor som haft graviditetsdiabetes bör glukosbelastas postpartum. De med patologisk glukosbelastning ska följas upp på vårdcentralen med glukoskontroller varje år, de med normaliserad glukostolerans följas vart 3:e år med fasteglukos, lipidstatus och blodtryck.

Kontakt bör upprättas med MVC för att upprätta rutiner.

Riskfaktorer

Upp

Hypertoni

Se vårdprogram Hypertoni. Målblodtrycket är <130/<80 mmHg.

För varje patient fastställs ett individuellt mål med hänsyn tagen till ålder och risk för hypotoni och yrsel. Ovanstående målblodtryck kan behöva skärpas ytterligare framförallt vid nefropati.

Läkemedel
För att nå målblodtrycket krävs oftast kombinationsbehandling med 2 eller fler läkemedel. Se också Kloka Listan.

  • ACE-hämmare alternativt ARB (angiotensin II-antagonist är förstahandsmedel), särskilt vid mikroalbuminuri eller manifest nefropati. Kombinationsbehandling med ACE-hämmare och ARB bör ges endast i mycket selekterade fall
  • Tiazider i lågdos, särskilt till äldre - förstahandstillägg till ACE-hämmare. Beakta risken för hyponatremi hos äldre vid behandling med tiazider
  • Selektiv betablockerare, särskilt vid ischemisk hjärtsjukdom
  • Ca-antagonister kan ges som tillägg
  • Loopdiuretika vid hjärtsvikt samt vid njursjukdom

Kontroller

  • S-K och S-Krea 1-2 veckor efter nyinsättning av ACE-hämmaren eller ARB
  • Mät blodtrycket, även i stående med tanke på ortostatism

Hyperlipidemi

Se vårdprogram Hyperlipidemi.

  • Målvärde LDL < 2,5 mmol/L
  • LDL-värdet kan inte beräknas vid fP-TG >4,0 mmol/L
  • Behandlingsindikationen stärks om TG >1,7 mmol/L och HDL <1,0 mmol/L för män och <1,3 mmol/L för kvinnor

Risken för hjärt-kärlsjukdom hos patient med typ 2-diabetes är lika stor som för kärlsjuk patient utan diabetes.

Vid etablerad kranskärlssjukdom bör målnivåerna skärpas, LDL-kolesterol <1,8 mmol/L.


Hyperkolesterolemi

Livsstilsåtgärder
Betydelsen av att återkommande informera om en balanserad kost som vid övervikt syftar till viktreduktion samt daglig motion av typen snabba promenader, jogging, cykling, simning kan inte nog betonas.

Vanligen räcker inte livsstilsåtgärder för att sänka LDL-nivån tillräckligt.

Kost: Se Kostråd vid diabetes och FaR - Fysisk Aktivitet på Recept.

Läkemedel

  • Statiner. Simvastatin är förstahandsval, se Kloka Listan.

Vid otillräcklig effekt med simvastastin kan atorvastatin, rosuvastatin eller tillägg med ezetimib övervägas.

Kontroller
Inför behandling kontrolleras leverprover.

Hypotyreos kan ge hyperkolesterolemi och därför bör tyreoideaprover kontrolleras.


Triglycerider

Förhöjd nivå kan bero på dålig glukoskontroll. Avvakta först effekt av förbättrad glukoskontroll.

Läkemedel

  • Ge statinbehandling och försök förbättra den metabola kontrollen om både kolesterol- och triglyceridnivåerna är förhöjda

Vid triglyceridstegring bör bakomliggande faktorer såsom glukoskontroll, alkoholintag penetreras. Livsstilsintervention i första hand.

Vid kvarstående uttalad triglyceridstegring kan tillägg med fibrater övervägas. Kombinationen statin och fibrat kan dock i sällsynta fall ge allvarlig muskelbiverkning - rhabdomyolys. Muskelbesvär vid statinbehandling är ofta dosrelaterad. Vid muskelbesvär, prova annan statin eller reducera eller sätt ut statindosen.

Kontroller
Kontrollera leverenzymer före statinbehandling. Vid muskelsmärta, ta CK.


Rökning

Mycket viktigt att försöka få patienten att avstå från rökning, Komplettera med nikotinersättningsmedel. Se Tobaksberoende.


Alkohol

Måttligt alkoholintag i allmänhet utan risk. Vid insulinbehandlad diabetes ökar risken för hypoglykemi efter alkoholintag.

Upprepad hög alkoholkonsumtion kan ge risk för hyperglykemi och dessutom en uttalad TG-stegring.


Midjeomfång

  Gränsvärde Bukfetma
Män 94-102 cm >102 cm
Kvinnor 80-88 cm >88 cm

BMI

Body mass index (BMI) beräknas som vikt (i kg)/längd (i m²). Se uträkningsmodul.

  Idealt Övervikt Fetma
Män <25 25-30 >30
Kvinnor <25 25-30 >30

Se också Diabetes och kirurgisk intervention vid fetma.

Utredning

Upp

Vid akuta fall

Anamnes

  • Viktnedgång, törst, polyuri, kostvanor (söta drycker)
  • Infektioner eller andra utlösande faktorer

Status

  • AT, hudturgor, blodtryck, perifera sår, candidainfektion, annan komplikation

Lab

  • Plasmaglukos (ej fastevärde) mätt med Hemocue
  • Ketoner i urinen (>2+ är svårvärderat men bedöms som patologiskt)
  • Övriga prover som nedan

Ej akut

Anamnes

  • Hereditet för diabetes, hjärt-kärlsjukdom i tidig ålder
  • Matvanor, tobak, alkohol, motionsvanor
  • Diagnosår
  • Behandling
  • Eventuellt symtom på hyperglykemi
  • Aktuell infektion
  • Eventuella diabeteskomplikationer och övriga sjukdomar

Status

  • Vikt, längd, midjeomfång
  • Hjärta, blodtryck, perifera kärl
  • Riskgrupp fötter, baseras på perifer cirkulation och sensibilitet (monofilament och vibrationssinne), se också vårdprogram Diabetesfoten
  • Ögonkontroll
  • EKG (som utgångsvärde)

Lab

  • fP-Glukos för diagnos
  • Hb, HbA1c, Na, K, Krea, ALAT, ASAT, ALP
  • KOL, LDL, HDL, Trig, TSH
  • MU-alb/krea-index

Glukosbelastning

Förberedelse
Fastande sedan 12 timmar, vatten får intas på kvällen före belastningen men inte undersökningsdagens morgon, då inte heller rökning, snusning eller fysisk ansträngning bör förekomma.

Tag fP-glukos kapillärt (Hemocue). fP-glukos ska vid starten vara <7,0 mmol/L för att belastningen ska genomföras.

Utförande

  • Ge 75 g glukos löst i 300 ml vatten peroralt under loppet av 5 minuter
  • Tag P-glukos kapillärt efter 120 minuter
  • Patienten kan må illa och bör vara i stillhet under glukosbelastningen

Kriterier

Bedömningskriterier för peroral glukosbelastning med plasmaglukosbestämning
Nedsatt glukostolerans (IGT): 2 tim kapillärt plasmaglukos 8,9-12,1 mmol/L
Diabetes: 2 tim kapillärt plasmaglukos >12,1 mmol/L

Behandling

Upp

Mål

HbA1c Nationellt övergripande mål: <= 52 mmol/mol
När enbart symtomfrihet eftersträvas (tex vid förkortad förväntad återstående livslängd): <73 mmol/mol

Målet bör utformas utifrån en individuell bedömning av nytta/risk.

Följande faktorer kan innebära att en lägre målnivå för HbA1c bör eftersträvas:

  • nydiagnostiserad diabetes
  • debut i lägre ålder
  • låg risk för oupptäckt hjärt-kärlsjukdom

Följande faktorer kan innebära att målnivån för HbA1c bör höjas:

  • frekventa svåra hypoglykemier
  • svåra mikro- eller makrovaskulära komplikationer
  • annan svårare sjukdom
  • begränsad återstående livslängd

Läkemedelsbehandling

Förstahandsval Metformin
Andrahandsval Om metformin inte tolereras - sulfonylurea eller insulin
Bristande glukoskontroll med ett medel Sulfonylurea eller insulin, om metformin inte ger tillräcklig effekt
I enstaka fall Överväg meglitinid, akarbos, glitazon, GLP-1-analog eller DPP-4-hämmare

Metformin
Förstahandsmedel vid framförallt övervikt/bukfetma. Sänker HbA1c 10-15 mmol/mol. Tas till måltid, vanligen frukost eller kvällsmål.

Vid nyinsättning av metformin bör kreatinin vara normalt, alternativt ett beräknat GFR >60 ml/min, se Modul för beräkning av kreatininclearance.

Dos Startdos 500 mg/dag Höj med 500 mg/vecka Måldos 2000 mg/dag, maxdos 3000 mg/dag
Kontroller Följ S-kobalamin, förslagsvis vartannat år

Anmärkning: OBS! Patient som behandlas med metformin kan få besvär av diarré och orolig mage. När tablettbehandlingen påbörjas ska det ske med en låg tablettdos som sedan ska ökas långsamt upp till måldosen. Det viktigaste är att tabletterna tas i samband med måltid eller under måltiden.

  • Patienten bör instrueras om tillfällig utsättning av metformin vid gastroenterit eller annat tillstånd med risk för dehydrering
  • Försiktighet bör iakttas vid insättning av NSAID och ACEh på grund av risk för njurpåverkan
  • Metformin bör inte användas inte vid ålder över 80 år och inte vid kronisk alkoholism, grav hjärtsvikt, respiratorisk insufficiens eller leversvikt på grund av risk för laktatacidos
  • Vid stigande kreatininvärde bör GFR beräknas. Behandlingen bör utsättas vid GFR <45 ml/min. Vid GFR 45-60 ml/min kan behandlingen fortsätta att ges under noggrann övervakning av njurfunktionen
  • Dosberoende och ofta övergående gastrointestinala biverkningar
  • Metformin kan efter särkilt övervägande ges till gravida och ammande kvinnor

Kontraströntgen: Vid normalt kreatinin sätts metformin ut i samband med kontraströntgen och insätts 2 dygn efter undersökning vid fortsatt normalt kreatinin.

Sulfonylurea
Lämpligt som tillägg till metformin vid terapisvikt. Sulfonylurea eller insulin kan övervägas som förstahandsmedel vid normalvikt. Sänker HbA1c 10-15 mmol/mol.

Starta lågt, vänta flera veckor innan doshöjning.

Dos Glimepirid Startdos 1 mg/dag Höj med 1-2 mg var 2-6 vecka Maxdos 4 mg/dag
Glipizid Startdos 2,5 mg/dag Höj med 2,5-5 mg var 2-6 vecka Maxdos 10 mg/dag

Anmärkning

  • Risk för hypoglykemi, framförallt hos magra och äldre.
    OBS! Att vikten sjunker hos äldre över 75 år vilket ökar risken för hypoglykemi. Tablettutlöst hypoglykemi är allvarlig, svårdiagnostiserad och kan bli långvarig - kräver observation på sjukhus. 
  • Försiktighet vid nedsatt njurfunktion.
  • Ger ofta viktökning med ett par kilo

Meglitinid
Kan förskrivas i enstaka fall, tex till dem som får hypoglykemi vid lägsta SU-dos och vid måttligt nedsatt njurfunktion. Stimulerar, liksom sulfonylurea, insulinfrisättning vid måltid men är mer kortverkande. Något mindre effektiva än sulfonylurea avseende HbA1c-sänkning. Intas före varje måltid.

Substansnamn: repaglinid

Anmärkning

  • Ingår i läkemedelsförmånerna endast för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa inte är tillämpliga
  • Ger biverkningar som vid sulfonylurea, möjligen lägre risk för hypoglykemi
  • Bör, liksom sulfonylurea, inte ges till gravida och ammande kvinnor

Akarbos
Kan förskrivas i enstaka fall, tex som tillägg till patienter med mild glukosstegring efter måltid. Påverkar nedbrytningen av kolhydrat i tarmen. Minskar glukosstegring efter måltid. Sänker HbA1c 5-10 mmol/mol. Intas före varje måltid.

Substansnamn: akarbos

Anmärkning

  • Ingår i läkemedelsförmånerna endast för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa inte är lämpliga.
  • Biverkningar från magtarmkanalen med gasbildning, buksmärta och diarré tämligen vanligt förekommande. Bör därför inte ges till personer med tarmsjukdomar och inte vid njurinsufficiens.

Glitazon
Kan i enstaka fall övervägas i kombination med metformin vid uttalad bukfetma/insulinresistens/leverförfettning. Effekt genom minskad insulinresistens.

Full effekt kan påräknas först efter 6-8 veckors behandling. Sänker HbA1c 10-15 mmol/mol.

Substansnamn: pioglitazon

Anmärkning

  • Ingår i läkemedelsförmånerna endast för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa inte är lämpliga.
  • Ska inte användas vid hjärtsvikt.
  • Ökad risk för vätskeretention, framförallt i kombination med insulin.
  • Ökad risk för frakturer framförallt hos kvinnor.
  • Associeras vid epidemiologiska data med urinblåsecancer. Kontrollera urin-Hb före och under behandling.

Kontroller: Leverenzymer kontrolleras före behandling.

GLP-1-analoger

Kan prövas som tillägg till metformin, till kraftigt överviktiga patienter (BMI >35). I dessa fall måste effekten utvärderas efter cirka 3 månader. Om då ingen klar effekt på glukoskontroll och kroppsvikt kan ses ska behandlingen utsättas och insulinbehandling övervägas.

Ökar glukosstimulerad insulinfrisättning, vilket ger en mycket låg risk för hypoglykemi. Minskar aptiten och ger ofta viktminskning.

Långtidseffekter okända. Sänker HbA1c cirka 10-15 mmol/mol.

Substansnamn: liraglutid, exenatid

Anmärkning

  • Ingår i läkemedelsförmånerna enbart för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa inte är lämpliga.
  • Illamående och aptitlöshet är vanliga biverkningar men är oftast övergående efter några dagar.
  • Speciell indikation då hypoglykemi måste undvikas, tex yrkeschaufförer.
  • Epidemiologiska studier har påvisat en möjlig koppling till pankreassjukdomar.

DPP-IV-hämmare

Kan förskrivas i enstaka fall tex till dem som får hypoglykemi vid lägsta SU-dos eller där hypoglykemi måste undvikas, tex yrkeschaufförer.

Ökar glukosstimulerad insulinfrisättning men saknar viktminskande effekt.

Långtidseffekter okända. Sänker HbA1c cirka 7 mmol/mol (0,7%-enheter).

Substansnamn: sitagliptin, vildagliptin och saxagliptin

Anmärkning

  • Ingår i läkemedelsförmånerna endast för patienter som först har provat metformin, SU eller insulin, eller där dessa inte är lämpliga.
  • Mycket låg risk för hypoglykemi.
  • Epidemiologiska studier har påvisat en möjlig koppling till pankreassjukdomar.

I speciella fall: Rekommendationer
Vid lågt BMI

  • hos individer med lågt BMI och avsaknad av bukfetma föreligger sällan betydande insulinresistens. Oftare dominerar istället nedsättning av insulinsekretionen
  • uteslut LADA (GAD-antikroppar)
  • inled behandling med SU (beakta risk för hypoglykemi) eller påbörja insulinbehandling


Insulinbehandling

  •  Vid typ 2-diabetes bör insulin kombineras med metformin vid övervikt och vid tecken till insulinresistens
  • Till äldre normalviktiga med insulinbrist kan mixinsulin ges om måltidsintaget är regelbundet, annars kan medellångverkande insulin ges i monoterapi

Insulinbehandling ska övervägas

  • vid autoimmun diabetes. Differentialdiagnosen kan ibland vara svår (se "Symtom": A. Typ 1, LADA )
  • eventuellt övergående, vid diagnos när hyperglykemin är uttalad (fP-glukos 15-20 mmol/L). OBS! Borttagande av kolhydrathaltiga drycker kan ge snabb glukossänkning
  • vid tablettsvikt
  • vid steroidutlöst diabetes som ofta har lägre glukosvärden till frukost och högre under eftermiddagen

Insulininställning
Insulininställning sker i samverkan med mottagningens diabetessköterska, se omvårdnadsprogram Diabetes, som lär patienten:

  • egenkontroll av glukosnivå. Dosen av kvälls- eller nattinsulin styrs av fasteglukosnivån. Vid andra insulinregimer kan även glukosnivån under dagen följas
  • användning av diabetesdagbok, att notera avvikelser i kost eller motion i förhållande till glukosnivå
  • val av endos-flerdos insulin? Har patienten framförallt fastehyperglykemi, är kvällsdos med NPH-insulin förstahandsval. Har patienten i stället en uttalad postprandiell hyperglykemi, kan 2-dos med mixinsulin eller basal-bolus (4-dos) vara ett bättre val, se bilaga

Injektionsteknik

Injektionsplatser: Buk (ger snabbare absorption), lår, glutealt, se bilaga Injektionsteknik.

Sorter

Direktverkande Humalog
Novorapid
Apidra
Medelverkande Insulatard
Humulin NPH
Insuman Basal
Mixinsuliner Novomix 30
Humalog Mix 25
Humalog Mix 50
Insuman comb 25
Långverkande  Insulin glargin (Lantus) eller insulin determir (Levemir) kan övervägas vid nattlig hypoglykemi.
Lantus och Levemir kan övervägas i hemsjukvården framförallt vid 2-dosbehandling med annat insulin. I hemsjukvården kan man ofta initialt prova med medelverkande insulin givet en gång dagligen.

Se också Kloka Listan

Dos: Börja med låga doser, 0,10-0,15 E/kg kroppsvikt och dygn, tex 10-12 E per dag.

En del mycket överviktiga (och därmed också insulinresistenta) patienter kan behöva stora insulindoser ( >1 E per kg kroppsvikt och dygn). Det är vanligt att patienter är underbehandlade med insulin. Insulindosen bör därför anpassas successivt så att patientens fasteglukos vid kvällsinsulinregim är cirka 6 mmol/L.

Vid problem med insulinbehandling, rådgör med diabetesmottagning eller med konsultläkare, se Telefonkonsult.

LADA
(Latent Autoimmune Diabetes in Adults). Av patienter som först bedöms som typ 2-diabetes har 10-15% GAD-antikroppar och har alltså LADA. För LADA talar yngre patient, normalvikt, frånvaro av ärftlighet för diabetes men patienten kan vara både äldre och överviktig. Tag därför GAD-antikroppar vid misstanke.

LADA-patienter utvecklar vanligen inom 1-2 år (ibland längre tid) ett insulinberoende.

De som är kända LADA-patienter kan ofta behandlas som typ 2-diabetiker men bör informeras om tillståndet och risken för snabb försämring av glukoskontrollen. De bör därför utrustas med glukosmätare och undervisas i provtagning för att snabbt kunna få insulinbehandling när glukoskontrollen försämras. Patienterna bör tidigt ha regelbunden kontakt med diabetessköterska.

Patienter som snabbt och tidigt får försämrad glukoskontroll: tag GAD-antikroppar och sätt patienten på insulinbehandling. Observera att viktnedgång och dålig blodsockerkontroll talar för insulinbrist! Insulinbehandling kan initieras på sjukhus eller på vårdcentral. Insulinbehandlingen anpassas efter glukoskurvan på sedvanligt sätt.

Lågdos ASA
Ska ges som sekundärprevention efter hjärt-kärlsjukdom (hjärtinfarkt och stroke) och där uppenbara kontraindikationer inte föreligger.

Ska inte ges som primärprevention.


Övrig behandling

Livsstilsförändring
Är basen för behandling av övervikt och fetma.

Överviktskirurgi

  • Patienter i ålder 18-60 år och med BMI 35-40 = fetma, kan erbjudas viktreducerande kirurgi om det är svårt att nå glukos- och riskfaktorkontroll
  • Patienter i samma åldersspann, 18-60 år med BMI >40, bör erbjudas överviktskirurgi, se Diabetes och kirurgisk intervention vid fetma
  • Vid ålder över 60 år - individuell bedömning

Egenvård

Grundläggande utbildning i diabeteskunskap bör erbjudas alla nydebuterade diabetiker enskilt eller i grupp.

Rekommendationer för egenmätning av glukos vid diabetes mellitus i Janusinfo. Se också Kloka Listan.

Kostinformation, motion mm. Se också Rehabilitering vid Diabetes

FaR vid Diabetes typ 1 och typ 2

Indikation

Diabetes typ 1
Förhöjd risk för hjärt-kärlsjukdom innebär att regelbunden fysisk träning är av stor vikt.

Diabetes typ 2
Livsstilsförändring, inklusive ökad fysisk aktivitet är grundläggande behandling vid diabetes typ 2. Fysisk träning har effekt på insulinkänslighet och riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom och bör användas primärpreventivt, sekundärpreventivt samt som behandling.

Kontraindikation

Diabetes typ 1
Vid hyperglykemi och/eller ketos. Försiktighet vid komplikationer pga följdsjukdomar. Undvik styrketräning med tunga vikter vid svår retinopati. Konsultera ögonläkare..

Diabetes typ 2
Försiktighet vid komplikationer pga följdsjukdomar. Undvik styrketräning med tunga vikter vid ögonsymtom.

Ordination

Diabetes typ 1
Fysisk aktivitet av minst måttlig intensitet, minst 30 min/dag (alt 3 x 10 minuter), såsom rask promenad, cykling mm. För ytterligare hälsoeffekter aktivitet med hög intensitet 2–3 ggr/v, som motionsgymnastik, bollsport, dans, skidåkning eller liknande beroende på intresse. Komplettera med styrketräning minst 2 ggr/v.

Mät blodglukos både före och efter aktivitetspass. Aktivitet bör förläggas 1-2 timmar efter måltid och minst 1 timme efter insulininjektion.

Diabetes typ 2
Fysisk aktivitet av minst måttlig intensitet, minst 30 min/dag (alt 3 x 10 minuter), såsom rask promenad, cykling mm. För ytterligare hälsoeffekter aktivitet med hög intensitet 2–3 ggr/v, som motionsgymnastik, bollsport, dans, skidåkning. Komplettera med styrketräning minst 2 ggr/v.

Läs om diabetes typ 1 i FYSS

Läs om diabetes typ 2 i FYSS

FaR-metoden: Att tänka på vid förskrivning


Författare

Ing-Mari Dohrn, projektledare för FaR i SLL, april 2009. Granskat av Agneta Ståhle, redaktör för FYSS

Uppföljning

Upp

Årlig kontroll
Registrera i Nationella diabetesregistret - NDR.

Anamnes
Notera framför allt:

  • Rökning
  • Fysisk aktivitet (rask promenad 30 min eller motsvarande - hur ofta?). Se också FYSS
  • Egenkontroller
  • Hypoglykemifrekvens

Status
Kontroll av status med tanke på komplikationer, se "Komplikationer".

Notera framför allt:

  • Fotstatus, perifera pulsar, neurologi i fötter (stämgaffel, monofilament - fotriskgrupp, se vårdprogram Diabetesfoten
  • Blodtryck
  • Vikt, längd
  • Bukomfång

Metabol kontroll
Notera framförallt

  • HbA1c
  • MU-alb/krea-index
  • Kreatinin
  • Kolesterol, LDL, HDL, triglycerider

Komplikationer

Upp

Ögon
Ögonbottenfoto. Vid debut och regelbundet vart 3:e år om patienten inte har retinopati eller enligt remissvar, se Ögonremiss.

Njurar
MU-Alb/Krea-index (Urin albumin/kreatinin index Clinitek) mäts på morgonurin 1 gång/år.

  • Vid förhöjt index, kontrollera alltid provet på centrallaboratoriet med annan metod, för att utesluta falskt förhöjt värde
  • Ett normalt index, normal nivå är <3,0 mg/mmol, utesluter albuminuri (inga falskt negativa svar)

Vid förhöjt index tydande på albuminuri, görs kvantitativ U-albumintest på natturin enligt urinprov för äggvita.

  • Mikroalbuminuri vid värden på 20-200 mikrogram/min
  • Makroalbuminuri, dvs manifest nefropati vid värden >200 mikrogram/min

Följ S-kreatinin årligen och beräkna GFR för alla patienter över 65 år samt övriga om lågt BMI och kreatinin i övre delen av referensområdet..

Kontakt med diabetesmottagning övervägs vid svårbehandlat blodtryck.

Kontakt tas med njurmedicinsk specialist vid kreatinin 150-200 umol/L, tidigare vid uttalad proteinuri, hastig progress av njurinsufficiens, svårbehandlat blodtryck eller anemi.

  • Eftersträva blodtryck <125/<75 och minskning av albuminuri. Hos äldre mäts även blodtryck stående

Åtgärder

Vid mikroalbuminuri – behandla med ACE-hämmare alternativt ARB.

Vid kvarstående hypertoni kan samtliga rekommenderade blodtryckssänkande preparat användas.

Nerver
Nervstatus i fötterna:

Fötter
Undersök fötter regelbundet och minst en gång årligen, se vårdprogram Diabetesfoten:

  • Perifer cirkulation: femoralis, poplitea, pulsar i fötter
  • Observera förändringar som kan ge upphov till sår: clavus, pes transversoplanus, hammartår, hallux valgus
  • Riskgruppera foten
  • Kontrollera skor

Fotterapeut kontaktas vid behov.

Leverstatus
Vanligt med förhöjda levervärden (ASAT, ALAT) vid typ 2-diabetes. Utgör vanligen ett mått på graden av leverförfettning och är kopplat till insulinresistens. Leverförfettning kan ibland leda till allvarlig leverpåverkan.

Kvalitetsindikatorer

Upp
  • Individuell vårdöverenskommelse finns lokalt eller skapas via Nationella diabetesregistret
  • Vårdprogram finns lokalt eller följs vårdprogram i Viss
  • Patienten bör besöka vårdcentalens läkare årligen och sköterska 1-2 ggr/år
  • Registrering till NDR bör innehålla uppgift om HbA1c, blodtryck, LDL-kolesterol, urinalbumin samt livsstilsfaktorer såsom tobaksbruk, fysisk aktivitet och komplikationer såsom fotstatus, ögonbottenstatus, hjärt-kärlsjukdom
  • Journaluppgift från det senaste året finns om:
    • längd
    • vikt
    • fotstatus
    • fotrisk
    • HbA1c
    • kreatinin - MU-alb/krea-index
    • kolesterol, LDL, HDL
    • triglycerider
    • ögonkontroller enligt fastställt schema
    • rökning och om rökstopp initierats
    • blodtryck

Om dokumentet: Diabetes

Författare:
Nils Adner, Södersjukhuset, Erik Moberg, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge, Jonas Tovi, Carema vårdcentral Farsta
Granskat av:
Claes-Göran Östenson (projektledningen för nationella diabetesriktlinjer), Alexandre Wajngot (LUC-D, CeFAM), Nouha Saleh-Stattin (LUC-D, CeFAM), Lena Landstedt-Hallin (Danderyds sjukhus), Ann-Sofie Bolmér (S:t Görans sjukhus), Kaija Seijboldt (LUC-D, CeFAM), Ulf Hallum (Serafens Husläkare), Cristina Rodrigo Kumpalainen (Husläkarna i Österåker), Ulf Eklund (Boo vårdcentral), Thomas Marmolin (Kvartersakuten Essingen), Jan-Eric Olsson (Studierektor, CeFAM), Helena Schildt-Tossman (Studierektor, CeFAM), Berit Svensson (Carema vårdcentral Farsta)
Stockholms medicinska råd, specialistrådet för endokrinologi och diabetologi:
Eva Toft (Ersta sjukhus)
Stockholms läns läkemedelskommitté, expertrådet för endokrinologiska och metabola sjukdomar :
Charlotte Höybye, ordf, Eva Andersén Karlsson
Publicerat:
Februari 1997
Uppdaterat:
Maj 2012
Giltigt tom:
Maj 2014