Läkemedelsrekommendationer för äldre

Verktyg för säker läkemedelsanvändning

Upp

Vid läkemedelsbehandling av äldre bör en individuell värdering göras där hänsyn tas till patientens biologiska ålder och organfysiologiska förutsättningar. Patientnyttan ska vara vägledande vid terapival.


Kloka listan

Äldre och läkemedel

Angina pectoris

Upp

Lämplig behandling

Anfallskuperande:
  
Kortverkande nitrater: Nitroglycerin
 
Anfallsförebyggande:   Betablockerare Hos sköra äldre beakta biverkningar som hypotension, fallrisk, förvirring.
Kalciumantagonister som tillägg vid otillräcklig effekt av betablockerare  
Långverkande nitrat
Ompröva regelbundet pga risk för ortostatism.
Sekundärprevention:    Lågdosbehandling med ASA (75 mg)   
Klopidogrel alternativ till ASA vid ASA-överkänslighet  
Betablockerare OBS! Biverkningar!
Lipidsänkare av statintyp   

Olämplig behandling

Användning av nitrater utan nitratfritt intervall (8-12 timmar per dygn) Risk för nitrattolerans.
ASA i doser högre än 75 mg Risk för biverkningar, främst gastrointestinala blödningar.
Kalciumantagonister vid samtidig hjärtsvikt
Risk för hjärtinkompensation.
Kalciumantagonister i kombination med betablockerare
Försiktighet med verapamil i kombination med betablockad på grund av risk för bradyarytmier.

Demenssjukdom

Upp

Lämplig behandling

Symtomatisk behandling av kognitiv svikt och vissa BPSD-symtom vid demens av Alzheimertyp
Vid mild till måttlig demens av Alzheimertyp:              Kolinesterashämmare Effekten bör noga utvärderas.
Vid måttlig till svår demens av Alzheimertyp: Kolinesterashämmare
NMDA-receptorantagonist
Effekten bör noga utvärderas.
Behandling av BPSD 
Icke-farmakologisk behandling - alltid i första hand  hälsosamma levnadsvanor för att förebygga.                               
Riskfaktorer:
Rökning, låg fysisk aktivitet i medelåldern.

Vid manifest kognitiv svikt eller demens: Stimulera till matintag, kontrollera tandstatus. Fysisk aktivitet för att förbättra förmågan att klara vardagsaktiviteter.
 
Aggressivitet: SSRI i första hand
 
NMDA-receptorantagonist (vid demens av Alzheimertyp)
 
Risperidon
Dock med restriktivitet. Ej vid Lewy Body-demens. Vid Lewy Body-demens kan man istället, om behandling med antipsykotika bedöms nödvändig, välja quetiapin eller klozapin.

Kontakt med minnesenhet för rådgivning rekommenderas.
Psykos: Risperidon
Dock med restriktivitet. Ej vid Lewy Body-demens. Vid Lewy Body-demens kan man istället, om behandling med antipsykotika bedöms nödvändig, välja quetiapin eller klozapin.

Kontakt med minnesenhet för rådgivning rekommenderas.
Ångest: SSRI vid samtidig depression, eller vid panikångest Escitalopram maxdos 10 mg: Hos patient över 65 år risk för förlängning av QT-intervallet.

Sertralin:
SSRI ökad blödningsrisk och ökad risk hyponatremi.
Oxazepam - när organiska förändringar är bakomliggande orsak
Endast vid behov och/eller i korttidsterapi. Lägsta effektiva dos högst 2 v. Försämrad kognition. Risk för fall.
Klometiazol tillfälligt, i särskilt boende eller på sjukhus, vid nattliga attacker av ångest/oro
 
Depression: SSRI
Escitalopram maxdos 10 mg: Hos patient över 65 år risk för förlängning av QT-intervallet.

Sertralin:
SSRI ökad blödningsrisk och ökad risk hyponatremi.
Mirtazapin: Vid samtidiga sömnproblem och/eller ångest ensamt eller som tillägg. Aptitstimulerande. Startdos 15 mg. Vid  eGFR <30ml/min, överväg dossänkning  
Sömnstörningar: Vid sömnstörning välj sömnhygieniska insatser och KBT före läkemedel. Utred bakomliggande orsak. Uteslut läkemedelsbiverkan, somatiska och psykiska orsaker. Kort behandlingstid, intermittent behandling minskar risk för toleransutveckling. Zopiklon
 
Klometiazol tillfälligt, i särskilt boende eller på sjukhus, vid nattliga attacker av ångest/oro  

Olämplig behandling

Fortsatt behandling med kolinesterashämmare eller NMDA-receptorantagonist, trots utebliven förbättring/stabilisering med adekvat dos efter utvärdering (3-6 mån efter behandlingsstart) och därefter minst årligen.
Om ändå försämring i samband med utsättning, återinsätt medlet inom 4 veckor.
Läkemedel med antikolinerga effekter  
Generell sedering med lugnande medel och sömnmedel
 
Lugnande medel och sömnmedel med lång halveringstid (bensodiazepiner)
 
Antipsykotiska läkemedel, på andra indikationer än psykotiska symtom eller svår aggressivitet.

Somatiska orsaker ska uteslutas och icke farmakologisk behandling övervägas.
 
 
Propiomazin: Risk för dagtrötthet och extrapyramidala biverkningar.  
Antipsykotiska läkemedel vid Lewy Body-demens I undantagsfall, om behandling med antipsykotika bedöms nödvändig, kan quetiapin eller klozapin prövas.

Depression

Upp

Lämplig behandling

SSRI i första hand Vid alla typer av antidepressiv behandling är det viktigt att regelbundet utvärdera effekten och ompröva indikationen.
Dosberoende påverkan på QT-intervall.
Blödningsrisk.
Maxdos escitalopram 10 mg.
Mirtazapin i andra hand
Dosberoende påverkan på QT-intervall.
Blödningsrisk.

Olämplig behandling

Lugnande medel och sömnmedel, utan att patienten ordinerats antidepressiv behandling.
Klomipramin risk antikolinerg effekt
Klomipramin risk antikolinerg effekt

Diabetes typ 2

Upp

Lämplig behandling

Metformin
Kan användas vid måttligt nedsatt njurfunktion eGFR 30-59 ml/min. Ska undvikas vid nedsatt njurfunktion, vid katabolism och tillstånd med bristande vätskeintag eller ökad vätskeförlust, då ökad risk för snabb försämring av njurfunktionen vid dehydrering eller akut sjukdom. eGFR <30 kontraindicerat.
Sulfonureider i andra hand
Risk för hypoglykemier, ökad risk vid nedsatt njurfunktion, dosreduktion krävs i många fall. Kontraindicerade vid hypoglykemitendens. Används restriktivt till äldre.
Insulinbehandling vid njurfunktionsnedsättning, viktnedgång, infektioner med hög feber, sårinfektioner, kortikosteroidmedicinering
SGLT-2-hämmare: Bristande erfarenhet för behandling av äldre, risk hypotoni, elektrolytbalansrubbning, atypisk ketoacidos. Ska inte sättas in om eGFR <60 ml/min.
Kostbehandling, fysisk aktivitet, rökstoppinformation, viktnedgång vid övervikt  

Olämplig behandling  

Metformin vid nedsatt njurfunktion är kontraindicerat.
Sulfonylurea vid hypoglykemier, nedsatt njurfunktion.

GERD och ulkussjukdom

Upp

Lämplig behandling

Gastroesofageal refluxsjukdom - GERD: Protonpumpshämmare (PPI) förstahandsbehandling vid tillfälliga besvär.
Vid-behovs-medicinering med PPI vid recidiverande symtom på GERD.
Ulkussjukdom:  1. Helicobacter pylori-positiv ulkussjukdom:

Eradikeringsbehandling med 1 veckas trippelterapi (PPI i kombination med 2 antibiotika - klarithromycin + amoxicillin).


Vid ulcus ventriculi fortsätter behandlingen med enbart PPI ytterligare till sårläkning.
2. Helicobacter pylori-negativ ulkussjukdom (t.ex. ulkus utlöst av cox-hämmare, NSAID): Behandling med PPI i 2-4 veckor.

Medicinering med salicylater (ASA) respektive cox-hämmare bör om möjligt utsättas.

Ulkusprofylax
Övervägs vid tidigare ulkus och ASA lågdos eller cox-hämmarebehandling.

Olämplig behandling 

Cox-hämmare, ASA (även ASA lågdosberedning) Kan ge petekiala blödningar (vilka kan ge ockult blödning och anemi), erosioner eller djupa sår. Om fortsatt behandling bedöms nödvändig bör ulkusprofylax med PPI övervägas.
 
Samtidig behandling med cox-hämmare och glukokortikoider (för systemiskt bruk)
Ökar risken för cox-hämmarutlösta sår och blödningar i mag-tarmkanalen. Om båda behandlingarna bedöms nödvändiga bör samtidig ulkusprofylax med PPI ges. 
Kalium Kan orsaka irritation av esofagusslemhinnan.
Behandling av magont med protonpumpshämmare utan känd orsak  

Hjärtsvikt

Upp

Lämplig behandling

Hälsosamma levnadsvanor 
  • Rökstopp och erbjud stödjande insatser
  • Rriskbruk av alkohol, erbjud rådgivande samtal
  • Uppmärksamma och behandla obstruktiv sömnapné
  • Hälsosamma matvanor
För sköra äldre med kort förväntad livslängd prioriteras symtomatisk behandling före prevention. Hänsyn ska tas till njurfunktion och risken för blodtrycksfall.

Behandling av underliggande hjärtkärlsjukdom (t.ex. hypertoni, ischemisk hjärtsjukdom, förmaksflimmer) och komorbiditet (t.ex. diabetes, njursvikt, lungsjukdom, övervikt, anemi) kan påverka förloppet positivt.
ACE-hämmare

Angiotensin II-antagonister (ARB) alternativ till ACE-hämmare vid intolerans mot ACE-hämmare
Beakta risken för hyperkalemi vid nedsatt njurfunktion. Extra försiktighet vid lågt blodtryck, aorta-/mitralisstenos eller njurartärstenos på grund av risken för blodtrycksfall.
ACE-hämmare + betablockerare
Aldosteronantagonist: Kan ges som tillägg vid otillfredsställande effekt av ACE-hämmare, diuretika och betablockerare Beakta dock risken för hyperkalemi vid nedsatt njurfunktion och vid kombination med ACE-hämmare.
Diuretika: Tillägg vid symtom på vätskeretention

- Loopdiuretika (retardberedning för patienter som har svårt att hålla urinen) eller en tiazid

- Aldosteronantagonist vid otillfredsställande diuretisk effekt och/eller hypokalemi
Nedsatt njurfunktion medför sämre effekt av tiazid och bör inte användas vid GFR <30.
Digitalis Bör hos äldre endast användas vid samtidig förekomst av förmaksflimmer, i frekvensreglerande syfte, då beta-receptorblockerare inte gett tillräcklig effekt. Beakta risken för överdosering vid nedsatt njurfunktion. Vid behandling med digoxin bör såväl njurfunktion som S-digoxin regelbundet kontrolleras.
Se Hjärtsviktstrappa (Janusinfo), eftersträva god frekvensreglering <70 vid sinusrytm. Bedöm behov av sviktpacemaker.  

Olämplig behandling

Kaliumpreparat Bör inte användas för att kompensera för elektrolytförluster i samband med diuretikabehandling vid hjärtsvikt, eftersom de endast ersätter kalium och inte andra elektrolyter (bla magnesium). I detta avseende är kaliumsparande diuretika ett bättre val, dock med beaktande av risken för hyperkalemi vid nedsatt njurfunktion.
Kalciumantagonister med hjärtselektiv effekt
 På grund av negativ inotrop effekt.
Cox-hämmare (NSAID) och ASA (ej lågdos)
Risk för vätskeretention, vilket kan förvärra hjärtsvikt. Cox-hämmare kan dessutom försvaga effekten av både diuretika och ACE-hämmare. ASA i lågdosberedning ger dock mer sällan dessa effekter.

Hypertoni

Upp

Lämplig behandling

Definitionen av hypertoni: ≥140/90 mmHg.

Behandlingsmål, under förutsättning att behandlingen tolereras väl: >65 år 130–139/70–80 mmHg.

Viktigt framförallt med målblodtryck om tidigare stroke/TIA, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, perifer artärsjukdom, diabetes eller njursjukdom.

Sätt upp målblodtryck tillsammans med patienten och följ upp. 

De flesta hypertonipatienter behöver sättas in på kombinationsbehandling med två läkemedel redan från början. 24-timmars blodtrycksmätning ger bättre information än mätning på mottagning. Hemblodtrycksmätning ger värdefull tilläggsinformatin.

Kombinationer
ACE-hämmare eller ARB plus amlodipin och/eller diuretikum är rekommenderade kombinationer.

Kombination av ACE-hämmare och ARB rekommenderas inte på grund av ökad risk för biverkningar (njurpåverkan, elektrolytrubbningar) utan ytterligare förbättring av prognosen.
ACE-hämmare
Angiotensin II-antagonister (ARB)
Hypertoni vid diabetes mellitus med eller utan nefropati bör behandlas med ACE-hämmare eller ARB.
Kalciumantagonist
Diuretika
Bendroflumetiazid
Beakta risk för hypokalemi och hyponatremi samt metabola biverkningar. Vid nedsatt njurfunktion (eGFR <30 ml/min) rekommenderas furosemid istället för tiaziddiuretika.
Fasta kombinationer
Enalapril + hydroklortiazid
Kandesartan + hydroklortiazid
Losartan + hydroklortiazid
 Tilläggsbehandling
Betablockerare
Betablockerare ges som tilläggsbehandling vid hypertoni eller vid samtidig ischemisk hjärtsjukdom, rytmrubbningar, hjärtsvikt eller migrän. Kombinationen tiazider och betablockerare medför risk för diabetogena effekter.
 Aldosteronantagonist
Spironolakton är mer effektivt än övriga tilläggsmedel vid behandling av resistent hypertoni.

Olämplig behandling

Kombination av betablockerare och hjärtfrekvenssänkande kalciumantagonist (verapamil, diltiazem) Additiv effekt på hjärtats AV-överledning och sinusknutefunktion med risk för bradykardi och överledningsrubbningar.
Kalciumantagonister med negativ inotrop effekt (verapamil och diltiazem) vid samtidig hjärtsvikt. Risk för hjärtinkompensation.

KOL

Upp

Lämplig behandling 

Vid-behovs-medicinering: Kortverkande beta-2-stimulerande medel för inhalation
Kortverkande antikolinergika för inhalation
Underhållsbehandling
I första hand:
Långverkande antikolinergika för inhalation
Dessa patienter ska ej ha kortverkande antikolinergika som anfallskuperare.
I andra hand:
Långverkande beta-2-stimulerare för inhalation
Kombination med långverkande antikolinergika kan övervägas.
 
  Inhalationssteroider kan prövas vid medelsvår och svår KOL
Risken för ökad förekomst av pneumoni bör beaktas.
  Kombination av långverkande beta-2-stimulerare och inhalationssteroid har visats ha exacerbationsförebyggande effekt
 

Olämplig behandling

Teofyllin i peroral form
Ingen dokumenterad effekt vid KOL. Ogynnsam biverkningsprofil, ett snävt terapeutiskt intervall och kan interagera med ett flertal läkemedel.
Peroral behandling med beta-2-stimulerare 
Ger betydligt mer biverkningar än motsvarande läkemedel i inhalationsform.
Kontinuerlig behandling med kortverkande beta-2-stimulerande preparat 
Har ringa eller ingen effekt och ska inte användas för underhållsbehandling vid KOL.
Långtidsbehandling med perorala steroider 
Ska ej användas vid KOL utom i undantagsfall hos patienter med mycket svår KOL.
Acetylcystein 
Svag dokumentation för gynnsam effekt vid KOL.
Natriumkromoglikat och leukotrienhämmare 
Den profylaktiska effekten som kan ses vid astma är inte tillämplig vid KOL.
Förskrivning av antikolinergika och beta-2-stimulerande preparat för inhalation eller inhalationssteroider, utan att effekt av dem påvisats
 
Förskrivning av inhalationsläkemedel utan att kontrollera inhalationstekniken regelbundet
 
Beta-receptorblockerande medel med oselektiv effekt
Kan utlösa eller förvärra bronkobstruktion. Gäller även beta-receptorblockerare i ögondroppar.

Smärta

Upp

Lämplig behandling

Lägsta effektiva dos bör eftersträvas.

Polyfarmaci ökar risken för både biverkningar och läkemedelsinteraktioner. Äldre är känsligare för läkemedel som exempelvis sådana som påverkar det centrala nervsystemet eller blodtrycket. Fall har visats vara den vanligaste läkemedelsbiverkningen som leder till sjukhusvård hos äldre . Mät blodtrycket i sittande och i stående vid behandling med blodtryckssänkande läkemedel.

För mätning av ortostatiskt blodtryck, se www.bpsd.se

Njurfunktionen försämras med åldern och med tilltagande sjuklighet.Läkemedel som utsöndras med urinen ska doseras efter njurfunktion.Tänk på att njurfunktionen kan försämras akut, vid dehydrering och behandling med COX-hämmare, RAAS-hämmare eller diuretika.

Beakta njurfunktionen och använd Janusmed vid ordination av läkemedel.

Nutritionen påverkas negativt av många läkemedel som t.ex. nedsatt aptit, muntorrhet, förstoppning och illamående. Många äldre patienter har svårt att svälja läkemedel.

Läkemedelsbehandling vid smärta syftar till god smärtlindring utan besvärande sedering och med ett minimum av andra biverkningar. Val av preparat och dosering bör individanpassas och utvärderas samt omprövas regelbundet.
Nociceptiv smärta
Paracetamol är basbehandling. Rekommenderad maxdos till äldre är 1 gram x 3. Lägre dos är ofta tillräckligt.
Cox-hämmare (NSAID) Behandling ges vid behov med lägsta effektiva dos och under kort tid. Ulkusprofylax med protonpumpshämmare (PPI) bör inte ordineras utan individuell riskbedömning.

Tidigare ulkussjukdom, dosen av Cox-hämmare/ASA och hög ålder har betydelse för blödningsriskens storlek.

Blödningsrisken balanseras mot risken för biverkningar vid användning av protonpumpshämmare (PPI). Medicinering med PPI förefaller öka risken för de allvarliga komplikationerna pneumoni, tarminfektion (speciellt Clostridium difficile) och fraktur.
Naproxen Lämplig dos är 125–250 mg x 1–2. Temporärt i vid-behovs-dosering med lägsta effektiva dos vid smärta av inflammatorisk genes där paracetamol visats ge otillräcklig effekt. Ulkusprofylax efter individuell riskbedömning.
Ibuprofen Lämplig dos är 200 mg x 1–3.

Ibuprofen har kortare halveringstid än naproxen, vilket kan vara en fördel hos äldre. Ulkusprofylax efter individuell riskbedömning. Kombinationen lågdos-ASA och ibuprofen bör undvikas då den antitrombotiska effekten av acetylsalicylsyra kan motverkas.
Opioidanalgetika Börja med låg dos och anpassa doseringen för att undvika ackumulering och minska risken för biverkningar. Förebyggande behandling mot förstoppning.

Akut smärta: Paracetamol och/eller Cox-hämmare är basbehandling. Opioidbehandling vid akut smärta kan i flertalet fall avslutas inom 3–5 dygn och bör inte pågå längre än 2 veckor för då ökar risken för beroendeutveckling. Kvarstående smärta under längre tid, efter exempelvis operation, motiverar sällan opioidbehandling.

Vid akut smärta inleds behandlingen med snabbverkande preparat, exempelvis oxikodon eller morfin 5 mg x 4.

Cancerrelaterad smärta: Vid icke-akut opioidkänslig smärta kan behandling inledas med låg dos långverkande morfin 5–10 mg x 2 eller långverkande oxikodon 5 mg x 2.

Långvarig icke-cancerrelaterad smärta: Smärta som kvarstår efter tre månader.exempelvis artros, reumatiska sjukdomar.

Opioidbehandling av långvarig smärta ska endast ske i undantagsfall och då som en del av ett multimodalt omhändertagande. Smärtanalys ska utföras.TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) kan övervägas.
Neuropatisk smärta
TENS (transkutan elektrisk nervstimulering) kan övervägas vid perifer neuropatisk smärta hos patienter som inte besväras av beröringsutlöst smärta. Läkemedelsrekommendationen avser både perifer (t.ex. diabetespolyneuropati, post-herpetisk neuralgi) och central neuropatisk smärta (t.ex. efter stroke).
I första hand:
 
Amitriptylin Börja med 10 mg på kvällen, kan ökas veckovis med 10 mg. Dosen titreras individuellt utifrån effekt och biverkningar. Beakta risken för kognitiva biverkningar och hjärtbiverkningar. Överväg behandling mot muntorrhet.
I andra hand:
 
Duloxetin
Lämplig startdos är 30 mg dagligen. Försiktighet hos patienter med antikoagulantia och/eller läkemedel som påverkar trombocytfunktionen. Försiktighet vid kombination med andra serotonergt verkande läkemedel.
Gabapentin Lämplig startdos är 100 mg x 1, som ökas stegvis utgående från njurfunktion. Beakta risken för kognitiva biverkningar och yrsel.

Olämplig behandling 

Cox-hämmare 
Kontinuerlig behandling med cox-hämmare, liksom behandling med långverkande preparat och/eller höga doser medför en betydande risk för biverkningar; dels magsår och magblödningar, dels vätskeretention, hjärtsvikt och njursvikt.
Tramadol 
Tramadol ger ökad risk för fall och därmed frakturer samt andra biverkningar som illamående och förvirring. Bör inte kombineras med antidepressiva, t.ex. SSRI, på grund av ökad risk för serotonerga biverkningar.
Kodein Kodein rekommenderas inte till äldre på grund av stor interindividuell variation i metabolism till den aktiva metaboliten morfin. Med fast kombination av kodein och paracetamol finns dessutom risk för otillräcklig opioideffekt då den rekommenderade maxdosen av paracetamol till äldre är 3 gram per dygn.

Sömnstörning

Upp

Lämplig behandling

Vid sömnstörningar: Välj sömnhygieniska insatser och KBT före läkemedel. Utred bakomliggande orsak.

Uteslut läkemedelsbiverkningar samt somatiska och psykiska orsaker till sömnproblem. Använd i första hand icke-farmakologisk behandling. Vid läkemedelsbehandling bör kort behandlingstid eftersträvas. Intermittent behandling minskar risken för toleransutveckling.
Zopiklon  

Olämplig behandling 

Benzodiazepiner med lång halveringstid (diazepam, nitrazepam, flunitrazepam)
Risk för dagtrötthet, kognitiva störningar och fall.
Triazolam
Excitationstillstånd med bla aggressivitet förekommer, framförallt hos äldre.
Propiomazin
Kan ge dagtrötthet och framkalla extrapyramidala symtom, bland annat restless legs.
Alimemazin
Ett högdosneuroleptikum, som kan orsaka såväl sedation som extrapyramidala symtom. Det är också antikolinergt.
Hydroxizin och Prometazin
Har antikolinerga egenskaper.

Urinvägsinfektion

Upp

Vid alla former av antibiotikabehandling vid UVI bör växelbruk tillämpas för att begränsa resistensutvecklingen. Behandla inte asymtomatisk bakteriuri hos äldre. Urinodla endast vid symtom från urinvägarna.

Cystit (nedre UVI) hos äldre kvinnor

Lämplig behandling

Nitrofurantoin: 50 mg x 3 i 5 dygn (inte vid eGFR <40 ml/min)  Dosen bör reduceras vid nedsatt njurfunktion på grund av risk för neurotoxiska biverkningar samt minskad eller utebliven antibakteriell effekt. Preparatet bör av dessa skäl inte användas vid eGFR <40 ml/min.
Pivmecillinam: 200 mg x 3 i 5 dygn
Alternativt vid odlingsverifierad känslig stam:

Trimetoprim:
160 mg x 2 i 3 dygn
 Risk för resistens föreligger om patienten de senaste månaderna har behandlats med trimetoprim. Viktigt att undvika överförskrivning, i synnerhet på sjukhus och i särskilt boende, på grund av risken för resistensutveckling.
Förebyggande effekt:

Lågpotent östrogen (östradiol, östriol) lokalt
  

Olämplig behandling 

Antibiotikabehandling av asymtomatisk bakteriuri
Kinoloner Risk för snabb resistensutveckling. Preparaten ge CNS-biverkningar hos äldre, särskilt vid nedsatt njurfunktion.
Metenaminhippurat
Effekten av metenaminhippurat som profylax mot urinvägsinfektioner är idag otillräckligt dokumenterad.

Cystit (nedre UVI) hos äldre män

Lämplig behandling

Odla först. Bevaka odlingssvar och resistensbestämning.
Nitrofurantoin: 50 mg x 3 i 7 dygn (inte vid eGFR <40 ml/min)
Pivmecillinam: 200 mg x 3 i 7 dygn

Olämplig behandling 

Antibiotikabehandling av asymtomatisk bakteriuri, såvida inte särskilda skäl (inför urogenital kirurgi) föreligger. Detta gäller inte minst vid kateteranvändning.
 
Trimetoprim + sulfametoxazol Biverkningsfrekvensen är förhöjd hos äldre patienter. Sulfakomponenten tillför inget vid behandling av UVI hos män eftersom den ger låg koncentration i prostata.

Febril UVI hos äldre kvinnor och män

Lämplig behandling

Odla först, Bevaka odlingssvaret – risk för resistens.
I första hand: Ciprofloxacin Beakta dock risken för CNS-biverkningar av kinoloner hos äldre (se ovan).
Först i andra hand till äldre:
Trimetoprim + sulfametoxazol Anpassa dosen efter njurfunktionen. Beakta risken för biverkningar. Biverkningar från benmärg, är vanligare hos äldre.

Om dokumentet: Läkemedelsrekommendationer för äldre

Författare:
Johan Fastbom, klinisk farmakolog, Geriatriska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset Huddinge
Reviderat och anpassat till rekommendationer i Janusinfo och Kloka listan 2019: Chris Rodhner, specialist i allmänmedicin, Stureby vårdcentral
Kloka listan 2019:
Se i början av vårdprogrammet
Publicerat:
September 2014
Uppdaterat:
Mars 2019