Förmaksflimmer

  • Sjukskrivning
  • FaR

Vårdnivå/remiss

Upp

Allmänläkare

  • Välkontrollerat paroxysmalt FF med känd etiologi
  • Kroniskt FF
  • Initiering av antikoagulantiabehandling (AK) inför elektiv elkonvertering

Remiss till specialistläkare

  • Paroxysmalt FF med oklar etiologi/terapiresistent
  • FF med indikation för elektiv elkonvertering
  • Kroniskt FF med komplicerande sjukdom såsom:
    • Aortavitium/mitralisvitium
    • ASD
    • Hypertrofisk/dilaterad kardiomyopati
    • Symtomgivande bradykardi

Remissinnehåll

  • Anamnes med symtom och duration av FF-status
  • Tidigare prövad och aktuell medicinering
  • Resultat av utredning
  • Kopia på EKG, provsvar/undersökningssvar
  • Remiss till akutmottagning

    • Akut/ paroxysmalt FF med duration <2 dygn/uttalade symtom

    Remiss till elektrofysiolog, AKUT

    • FF + WPW-syndrom

    Återremiss till allmänläkare

    Remissinnehåll

  • FF-etiologi. Anamnes, status
  • Tidigare prövad och aktuell medicinering, ev tidsbegränsning
  • Resultat av utredning
  • Riktlinjer för uppföljning, indikatorer för återremittering
  • Spesamgruppen för kardiologi

    Symtom

    Upp

    I många fall kan FF vara asymtomatiskt, framförallt i frånvaro av annan hjärtsjukdom och upptäcks då vid rutinkontroll. Bland dessa patienter finner man dock att en del patienter har anpassat sitt liv efter en nedsatt arbetskapacitet till följd av "sämre kondition".

    Prognos
    Beror dels på ev underliggande hjärt-kärlsjukdom, dels på risken för tromboembolism.

    Riskfaktorer

    Upp

    Vid kroniskt FF utan andra associerade sjukdomar (lone atrial fibrillation) är risken för tromboembolism låg. Kronisk FF associerad med annan riskfaktor ger ökad risk för tromboembolism, tex innebär FF + mitralistenos minst en 15-faldig riskökning.

    Riskfaktorer för tromboembolism enligt Socialstyrelsen, ESC-guidelines mm (CHADS-kriterier):

    Vid paroxysmalt FF är risken för tromboembolism lika stor som vid kroniskt FF, därmed används samma riskbedömning som ovan.

    Differentialdiagnos

    Upp
    • Sinusrytm/SVT med frekventa SVES
    • Förmaksfladder med oregelbunden blockering (behandlas enligt samma riktlinjer som FF)
    • Multifokal förmakstakykardi

    Utredning

    Upp

    Anamnes

    • Symtom och debut, duration av FF
    • Övrig hjärt-kärlsjukdom
    • Tyreoideasjukdom
    • Alkoholöverkonsumtion
    • Blödningrisk

    Lab: Hb, TPK, P-K, Kreatinin, PK, P-Glukos, TSH

    Undersökningar

    • EKG
    • Ekokardiografi
      - Dimensioner? VOC? Systolisk vänsterkammarfunktion?
    • Hjärt-lungröntgen vid:
      - Osäkerhet om hjärtsvikt
    • Bandspelar-EKG vid:
      - Paroxysmalt FF
      - Bedömning av behandlingseffekt gällande adekvat frekvensreglering
      - Bedömning av korrelation symtom - kammarfrekvens
    • Arbetsprov vid:
      - Misstanke om ischemisk hjärtsjukdom
      - Misstanke om dålig frekvensreglering

    Behandling

    Upp

    Vid behandling av förmaksflimmer ska alltid tre frågor beaktas:

    • Indikation för konvertering?
    • Indikation för frekvensreglering?
    • Indikation för tromboemboliprofylax?

     Akut FF - duration <2 dygn

    Handläggs på sjukhus. Konvertering till sinusrytm ska alltid eftersträvas, inom 2 dygn.

    Vid misstanke om signifikant mitralisstenos/kraftigt dilaterad vänsterkammare/ kraftigt nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion bör övervägas transesofageal ekokardiografi (TEE), för att utesluta tromb i vänster förmaksöra samt heparinbehandling, före akut konvertering.

    Kontrollera och justera eventuell elektrolytrubbning (-K).

    Elkonvertering på sjukhus

    • Patient med relativt uttalade subjektiva besvär/hemodynamisk påverkan (vid uttalad akut svikt, se punkt 3)
    • Kvarstående FF efter försök med farmakologisk konvertering

    Farmakologisk konvertering intravenöst utförs på sjukhus.

    Patient med akut hjärtsvikt

    Preparatval:

    • Digoxin peroralt samt sedvanlig sviktbehandling

    Anmärkning: Vid denna situation innebär nedsövning inför elkonverting ökad risk.
    Sotalol undvikes på grund av negativ inotrop effekt.

    Digitalis, betablockad, verapamil har ingen dokumenterad konverterande effekt, varför tiden till eventuellt omslag till sinusrytm ej påverkas. Dock erhålls frekvensreglering varigenom patientens symtom lindras.


    Akut persisterande FF - duration >2 dygn

    Handläggs i regel på sjukhus/öppenvård.

    Ökad duration av FF innebär risk för tromboembolism vid konvertering, varför endast symtomlindrande frekvensreglering eftersträvas. Därefter tas ställning till elektiv elkonvertering.

    Frekvensreglering

    Preparatval:

    • Digoxin peroralt
    • Verapamil peroralt
    • Diltiazem peroralt
    • Betablockare peroralt

    Digoxin ges vid måttlig till uttalad hjärtsvikt/hypotension. Om patienten redan står på något av läkemedlen, ges i första hand detta för att undvika läkemedelsinteraktion.


    Kroniskt/ permanent FF

    Vid nyupptäckt förmaksflimmer med duration <1år/ okänd duration ska elektiv elkonvertering alltid övervägas.

    A. Frekvensreglering

    Läkemedel som Sotalol/Disopyramid ska ej användas för frekvensreglering (undantag vid WPW) på grund av deras proarytmiska effekt. Disopyramid kan på grund av antikolinerga effekter öka frekvensen vid FF.

    Preparatval:

    • Digoxin
    • Verapamil
    • Diltiazem
    • Betablockare

    Asymtomatisk + normofrekvent

    • Ingen behandling

    Symtom vid ansträngning på grund av inadekvat snabb frekvensstegring
    Digoxin har i denna situation dålig effekt. Vid otillräcklig/ osäker effekt kan utvärdering ske med hjälp av bandspelar-EKG/arbetsprov.

    Preparatval:

    • Betablockare
    • Diltiazem
    • Verapamil

    Anmärkning: Ibland krävs kombination av Digoxin+Verapamil/Diltiazem/betablockad.

    FF + hjärtsvikt/nedsatt systolisk vänsterkammarfunktion

    Preparatval:

    • Betablockare
    • Digoxin

    FF + ischemisk hjärtsjukdom/ hypertoni

    Preparatval:

    • Betablockare
    • Verapamil
    • Diltiazem

    FF + WPW (CAVE Digoxin/Verapamil)

    Dessa patienter ska remitteras akut till elektrofysiolog

    Preparatval:

    • Betablockare
    • Sotalol
    • Disopyramid
    • Flecainid
    • Amiodarone

    B. Tromboemboliprofylax

    Se även Antikoagulantiabehandling.

    Ökad ålder innebär en ökad risk för såväl tromboembolism som blödningskomplikation vid AK-behandling. Vid ålder <60-65 år föreligger låg risk för tromboembolism. ASA ger sämre skydd. Valet av läkemedel styrs således av patientens ålder, andra riskfaktorer, eventuella kontraindikationer för AK. Riktlinjerna gäller oavsett om arytmin är flimmer/fladder/paroxysmal/persisterande/kronisk. Riktlinjer (CHA2DS2-VASc) vid val av läkemedel:

    • Waranbehandling ges vid FF + (om ej kontraindikation föreligger) tidigare tromboembolissm / ≥75 år / förekomst av >1 av riskfaktorerna enligt nedan / förekomst av biologisk klaff
    • Waranbehandling kan övervägas vid FF + närvaro av en av nedanstående riskfaktorer

    Riskfaktorer:

    • Ålder 65-74 år
    • Hypertoni
    • Diabetes mellitus
    • Klinisk hjärtsvikt / EF <40%)/
    • Vaskulär sjukdom (Status post hjärtinfarkt/perifer arteriell sjukdom/aorta plaque)

    Dos: INR 2,0-3,0. Inom detta intervall bör ske en individuell riskbedömning, där patienter med låg riskprofil läggs i det lägre intervallet, patienter med hög riskprofil läggs i det övre intervallet. Saknas dokumentation för lägre intensitet, vid INR <1,8, ökar risken för tromboembolism.

    ASA dos: 75 mg, 1 x 1. Oklart om ökad dos ger bättre skydd. Biverkningar är dosberoende.

    Hos patienter utan riskfaktorer kan ASA-behandling avstås.

    Plavix + ASA: Ger sämre skydd mot tromboembolism än Waran. Plavix + ASA ger bättre skydd än ASA hos patienter med ≥1 riskfaktor, men till priset av fler blödningar. Blödningskomplikationer är likvärdiga som vid Waranbehandling, varvid Plavix + ASA sällan är ett alternativ till Waran-behandling.


    Paroxysmalt FF

    Den akuta attacken behandlas enligt samma principer som Akut FF.

    A. Arytmiprofylax

    • Undvik eventuellt utlösande faktorer (alkohol, nikotin, koffein, stress)
    • Blodtrycksbehandling viktigt. RAS-blockad (enalapril, ramipril) förstahandsval

    "Förstagångsepisod" med lindriga till måttliga symtom
    Preparatval:

    • Ingen behandling

    Enstaka attacker med lindriga till måttliga symtom
    Preparatval:

    • Verapamil/betablockare vid behov
    • Flekainid (pill in pocket vid behov)

    Frekventa attacker/enstaka attacker med svåra arytmisymtom och dålig effekt av läkemedelsprofylax
    Överväg remiss för lungvensisolering. Kardiologspecialist.

    Preparatval:
    Daglig medicinering med

    • Verapamil
    • Betablockad
    • Sotalol
    • Disopyramid
    • Amidarone
    • Flekainid

    Vid vagalt paroxysmalt FF
    Kardiologspecialist.

    Preparatval:

    • Disopyramid
    • Flekainid
    • Undvik negativt kronotropa läkemedel

    Vid recidiv trots sekundärprofylax ges i första hand om möjligt ökad dos, därefter byte till annat preparat.

    B. Tromboemboliprofylax

    Risken för tromboembolism vid paroxysmalt FF bedöms enligt litteraturen vara väsentligen densamma som vid FF, varför indikation för antikoagulantiabehandling följer riktlinjerna angivna under kroniskt FF ovan. Det kan synas rimligt att anta att patienter med få episoder med kort duration har lägre risk för tromboembolism. Bedömningen försvåras dock av att flertalet patienter även har asymtomatiska attacker med FF.


    Elektiv elkonvertering

    Patienter med kontraindikationer mot antikoagulantia eller asymtomatiska patienter med indikation för livslång antikoagulantia är inte aktuella för elektiv elkonvertering.

    Lång duration av FF (>1 år) innebär liten möjlighet att bibehålla sinusrytm på sikt.

    Till övriga patienter med nyupptäckt persisterande FF ska alltid övervägas elektiv elkonvertering i syfte att lindra subjektiva besvär. Hos vissa patienter sker en anpassning till FF som då ger endast diffusa symtom som nedsatt ork och arbetskapacitet, varför elkonvertering kan övervägas även vid till synes "asymtomatiska" patienter.

    Återställande av sinusrytm innebär ingen vinst prognostiskt med avseende mortalitet eller risk för tromboembolism. Detta innebär att indikation för elkonvertering är symtomlindring samt att Waran-behandling ska fortgå även vid erhållen sinusrytm om patienten har riskfaktorer enligt ovanstående riktlinjer.

    Handläggning

    • Remiss till hjärtmottagning
    • Remiss för ekokardiografi (kopia på svar till hjärtmott), se Utredning
    • Blodprov, se Utredning
    • Antikoagulantia: PK 2,0-3,0. Elkonvertering då PK varit >2,0 tre veckor i rad
    • Frekvensreglering: Digitalis/betablockad/Verapamil/Diltiazem

    OBS! Läkemedel med konverterande effekt (Sotalol/Disopyramid) bör undvikas i frånvaro av adekvat antikoagulantiaskydd, då risk för tromboembolism föreligger även vid farmakologisk konvertering.


    Håll dig uppdaterad om aktuella rekommendationer och praktiska råd om orala antikoagulantia på Janusinfo.

    Kvalitetsindikatorer

    Upp
    • Symtomfrihet
    • Bibehållande av sinusrytm
    • Antal attacker av FF per år
    • Frekvens av tromboemboliska episoder
    • Frekvens av blödningskomplikationer

    Om dokumentet: Förmaksflimmer

    Författare:
    Mats Frick, bitr. överläkare, Hjärtsektionen, Södersjukhuset
    Granskat av:
    Björn Eriksson, distriktsläkare, Gustavsbergs vårdcentral, Rolf Nordlander, Hjärtsektionen, Södersjukhuset
    Stockholms medicinska råd, specialistrådet för kardiologi:
    Eva Strååt, ordförande
    Stockholms läns läkemedelskommitté, expertrådet för hjärt- och kärlsjukdomar:
    Rickard Malmström, docent, bitr överläkare
    Publicerat:
    December 1996
    Uppdaterat:
    Februari 2010
    Giltigt tom:
    Februari 2012