Diarré

Allmänläkare

Majoriteten av akuta och kroniska diarréer kan handläggas i primärvården.

Remiss till specialistläkare

• Misstänkt eller påvisad inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
• Svårbehandlad mikroskopisk kolit
• Påvisad diarréorsak där ytterligare terapi är aktuell
• Primärutredning har ej påvisat diarréorsak

Remiss till akutmottagning

• Uttalade akuta diarréer (oftast infektiös genes) med terapikrävande vätskebalansrubbning
• Misstanke om IBD med signifikanta besvär (överväg direktkontakt med gastroenterolog)

Återremiss till allmänläkare

Spesamgruppen för gastroenterologi

Akuta diarréer
Diarré med plötsligt insjuknande har ofta infektiös genes. Samtidiga kräkningar och feber är då vanligt. Tillståndet oftast självläkande.

Mer detaljerad handläggning av infektiösa diarréer diskuteras inte här, se Tarminfektion.

Kroniska diarréer
Vid kroniska diarréer är anamnes av central betydelse för differentialdiagnostik och aktivitetsbedömning, se under Utredning.

IBD
Inflammatorisk tarmsjukdom måste alltid övervägas vid nydebuterade diarréer med:

• blodtillblandning
• smygande insjuknande
• progredierande besvär
• frånvaro av positiv epidemiologi

OBS! Tidigt insatt behandling av IBD är viktig profylax mot svårt skov!

• Inflammatorisk tarmsjukdom
• Funktionell tarmrubbning (se IBS)
• Mikroskopisk kolit (se Inflammatorisk tarmsjukdom)
• Malabsorption, sk celiaki
• Tumör
• Gallsyreinducerad diarré, idiopatisk
• Bakteriell tunntarmsöverväxt som ofta ger gallsyreinducerad diarré ska övervägas vid:
  
  • achyli
  • tunntarmsdivertiklar (se Divertikulit)
  • tunntarmsstenos
  • resektion av ileocekalvalveln
  • strålskada - OBS! Kan debutera flera år efter strålbehandling
  • diabetes mellitus

• Annan diarrégenes, tex tyreotoxikos (se Hypertyreos), alkoholöverkonsumtion, förstoppningsdiarré

Anamnes

Akuta diarréer
Ofta föreligger positiv epidemiologi (utlandsresa, liknande besvär i omgivningen, antibiotikaintag, "misstänkt" mat). 

Vidare mikrobiologisk utredning kan vara motiverad vid utomlandsvistelse, riskyrke samt vid uttalade symtom och association till antibiotikabehandling.

se "Frågeformulär vid tarmsjukdomar".

Kroniska diarréer

Uppgifter av central betydelse för differentialdiagnostik och aktivitetsbedömning:

• föreligger äkta diarrétillstånd? (icke formad avföring med ökad frekvens utan inslag av förstoppning)
• insjuknande (akut eller smygande)
• duration
• diarréfrekvens o konsistens
• blod och slemtillblandning
• förlopp (progredierande, konstant, växlande)
• buksmärtor, feber, nattliga besvär, sjukdomskänsla, viktreduktion
• tidigare bukanamnes, särskilt liknande besvär tidigare och bedömning av dessa
• annan sjukdom och behandling av denna
• alkoholanamnes
• läkemedelsanamnes

Basutredning
Rektoskopi, mikrobiologisk utredning (se Tarminfektion), Hb, CRP, TPK, albumin, Na, K, f-Hb.

Utvidgad utredning

• Calprotectin i feces är en ny, ospecifik markör för aktiv tarminflammation som visat sig känsligare än CRP. Värden <50ug/g är normalt. Aktiv inflammatorisk tarmsjukdom har ofta värden >500-600. Nackdel är något lång svarstid. Bra snabbtest kommer troligen
• TSH, Ca, Zn, folat, laktosbelastning, transglutaminasantikroppar (vid måttligt stark celiakimisstanke) alt gastroskopi med tunntarmsbiopsi (vid stark celiakimisstanke)
• Koloskopi:
  Yngre patienter med normal basutredning och normalt calprotectin behöver sannolikt inte koloskoperas. Äldre patienter (>ca 50åå) där mikroskopisk kolit och neoplasi är möjliga alternativ bör genomgå koloskopi.