IBS (Irritable Bowel Syndrome)

Allmänläkare

De flesta fall kan handläggas i primärvården.

Remiss till gastroenterolog

• vid differentialdiagnostiska problem
• för second opinion, framför allt då patienten ej kan acceptera bedömningen
• uttalade och svårhanterade problem

Återremiss till allmänläkare

Akutmottagning

Medicinskt finns inget behov av besök på akutmottagning då tillståndet ej är allvarligt. Dock är det relativt vanligt att dessa patienter söker akut.

Spesamgruppen för gastroenterologi

IBS definieras som tarmsymtom utan bakomliggande organisk sjukdom.

Symtom vid IBS är buksmärtor med avföringsrubbning och gasbesvär (se Utredning). Symtombilden är ofta karakteristisk, men det finns inte några specifika symtom. Det finns ingen diagnostisk undersökning för att fastställa tillståndet, diagnosen ställs därför med anamnes och en negativ utredning.

• Debuterar ofta tidigt i livet
• Upp till vart fjärde fall debuterar efter en akut gastroenterit – postinfektiös IBS
• Ofta inget distinkt förlopp, utan tillståndet varierar mycket över tiden
• Det är vanligt med samtidig funktionell dyspepsi, liksom symtom från andra organsystem utan organisk bakgrund
• Vid uttalade symtom föreligger ofta psykosocial problematik
• Ej tarmrelaterade tillstånd som depression, fibromyalgi och dysuri är överrepresenterat vid IBS

Symtomkriterier (Rome III-kriterierna)

Återkommande besvär av smärta eller obehag i buken under minst 3 dagar per månad de senaste 3 månaderna, symtomdebut för minst 6 månader sedan och med minst två av följande tre karaktäristika:

1. Lindring av defekation
2. Försämring associerad med förändrad avföringsfrekvens
3. Försämring associerad med förändrad avföringskonsistens

Undergruppering av IBS

1. IBS med förstoppning (IBS-C) – hårda avföringar >25% och lösa avföringar <25% av antalet avföringar
2. IBS med diarré (IBS-D) – lösa avföringar >25% och hårda avföringar <25% av antalet avföringar
3. Blandad IBS (IBS-M) – hårda avföringar >25% och lösa avföringar >25% av antalet avföringar
4. Odifferentierad IBS – Otillräckligt avvikande avföringsmönster för att kvalificera för någon av grupperna 1-3

20-30% av befolkningen har besvär som kan klassas som IBS. Majoriteten söker dock aldrig sjukvård för tillståndet.

• Psykosocial problematik, familjär anhopning
• Inte sällan kan en gastroenterit utlösa IBS - postinfektiös IBS

• Inflammatorisk tarmsjukdom, framför allt Crohns sjukdom
• Tumörsjukdom
• Malabsorption: laktasbrist, celiaki
• Gynekologisk sjukdom

Eftersträva positiv diagnos, dvs känn igen tillståndet.

Anamnes
Har en mycket central och avgörande roll för att göra IBS-diagnosen sannolik, se symtom - ofta lång anamnes då patienten söker första gången.

OBS! Viktreduktion, nattliga besvär, feber och blod i avföringen är alarmsymtom som ska föranleda utvidgad utredning.

Basutredning
Vid typiska besvär sedan lång tid hos yngre individ räcker rektoskopi, Hb, CRP, s-albumin, F-Hb x 3.

Utvidgad utredning
Vid misstanke om organisk sjukdom om patienten är äldre än 40-45 år, vid diarré som dominerande symtom samt vid uttalade symtom ska kolonundersökning göras. Koloskopi, se bilagor, är förstahandsundersökning och positivt stöd för IBS kan då även erhållas om patientens ordinarie besvär kan utlösas. Informera patienten om att huvudsyftet med koloskopin är att utesluta organisk sjukdom, och att normalfynd således är att förvänta.

Dessutom eventuellt

• Gynekologisk undersökning
• Laktosbelastning alternativt blodprov DNA-laktostolerans, transglutaminasantikroppar (TRAN)-glutenintolerans, TSH
• Ultraljud buk är oftast inte indicerad vid buksmärtor med avföringsrubbning hos yngre

Information till patienten

• Ställ diagnosen "känslig tarm" och ge en förenklad förklaring. Kalla inte tillståndet "psykiskt"
• Förklara att påtagliga symtom kan föreligga trots att resultatet av utredningen är normalt
• Informera patienten att det inte finns någon enkel bot
• Förklara att det inte är ökad risk för organisk sjukdom på sikt (framförallt cancer)
• Diskutera livsföring, särskilt matordning, motion och sömn. Försök påverka eventuell psykosocial problematik

Farmakologisk behandling

Farmaka kan endast förväntas ha begränsad effekt bortsett från loperamid vid dominerande diarré.

Annan behandling

KBT, hypnos och IBS-skola kan vara av värde.

När diagnosen är klar och behandling insatt är tillståndet väl ägnat för egenvård.

En del patienter med uttalade besvär kan behöva stödkontakt.

Sannolikt ökar inte risken för kolondivertikulos vid IBS. Det är dock vanligt med IBS vid kolondivertiklar.