En stor bortglömd grupp. Oftast patienter mellan 18 och 40 års ålder. Patienten behöver inte luxera sin axel för att ha instabilitetsproblem. Oftast en traumatisk bakgrund. Det är ovanligt att patienten förbättras med tiden.
- Har patienten haft en axelluxation tidigare?
- Föreligger smärta då patienten lyfter armen? Ingen vilovärk. Så kallad apprehensiontest är positiv
Främre instabilitet
Återkommande traumatisk främre instabilitet som oftast uppträder efter signifikant trauma är relativt vanligt hos yngre patienter.
Det är mycket viktigt att skilja mellan nedan:
- Återkommande traumatiska subluxationer och dislokationer, vilka oftast är unidirektionella (anteriort vid 97% av fallen eller posteriort 3%)
- Återkommande atraumatiska subluxationer eller dislokationer vilka oftast är multidirektionella
Tänk på patienten som kan luxera sin axel själv (bakåt eller framåt) och inte har någon anamnes på trauma. Dessa patienter ska behandlas av en specialist som har tillgång till en sjukgymnast som är särskilt intresserad av axelproblematik. Atraumatiska, multidirektionella patienter (oftast yngre kvinnor) har flera hypermobila leder (armbågar, axlar, knä, tummar).
Bakre instabilitet
Alltid ett fall för ortopedisk specialist.
OBS! Glöm inte risken för malignitet. Kvarstående smärta och eller svullnad runt axelledens mjukdelar måste alltid leda till röntgenundersökning.