Ortopediska infektioner

  • Sjukskrivning
  • FaR

Vårdnivå/remiss

Upp

Allmänläkare

Lindriga mjukdelsinfektioner, tex erysipelas och infekterade små sårskador i extremiteter, kan i allmänhet behandlas av allmänläkare i öppenvård. Postoperativa infektioner skall alltid bedömas av ortoped, helst på opererande klinik.

Remiss till specialistläkare

  • Vid misstanke om postoperativ infektion skall patienten snarast remitteras till sjukhus, (helst till enheten där operationen utfördes)
  • För patienter med tecken på postoperativ infektion, utan allmänpåverkan eller feber, faxas/rings remissen till ortopedisk mottagning för subakut handläggning
  • Vid allmänpåverkan eller feber: akut remiss
  • Patienter med långdragen infektion i skelett /mjukdelar - som ej läkt på sedvanlig behandling - remitteras subakut till oprtopedmottagning

Remissinnehåll

  • Anamnes och status
  • Provresultat (CRP, odling)
  • Kopia av eventuellt röntgensvar
  • Medicinering, även utöver infektionsbehandling

Remiss till akutmottagning

  • Vid tecken på infektion och samtidig allmänpåverkan eller feber
  • Vid infektion i handen och misstanke om purulent tendovaginit eller artrit
  • Vid postoperativ infektion med CRP-stegring eller feber

Spesamgruppen för ortopedi

Symtom

Upp

Postoperativa infektioner
Uppstår lättare vid hematom och vid tömning av dessa. Eventuell tömning bör därför endast göras av opererande kirurg. En måttlig rodnad och svullnad kring ett operationssår kan bero på enbart hematom eller retning kring suturerna och behöver därför inte behandlas men kanske kontrolleras igen.

Handinfektioner
Uppstår oftast efter sårskada.

  • Purulent artrit ger värk, svullnad, rodnad, värmeökning över angripen led
  • Flexorsenetendinit ger värk, sjukdomskänsla, feber, palpationsömhet över senskidan, svullnad samt smärta vid passiv extension av fingret

Vid uttalat lokalt status rekommenderas konsultation med ortoped/handkirurg.

Fotinfektioner
Drabbar ofta patienter med arteriell insufficiens i nedre extremiteter, se Bensår.

Typ 2-diabetes medför ofta fot-tå-infektion, se Diabetesfoten.

Riskfaktorer

Upp

Vid postoperativa ytliga infektioner på protesopererade patienter finns cirka 30% ökad risk för efterföljande djupinfektion, se också "Komplikationer".

Utredning

Upp
  • Odling
  • Infektionsparametrar (CRP)

Behandling

Upp

Odling skall alltid ske före insättande av antibiotika. Tillräcklig dos och tillräckligt lång behandlingstid vid minsta tecken på osteit (osteit-tecken syns sent på röntgen, 3-4 veckor efter insjuknandet, särskilt vid diabetes). Infektionsparametrar (CRP) bör följas.

Antibiotikaval
 Vid stafylokocker (vanligast)
flucloxacillin 
 Vid penicillinallergi
klindamycin
 Vid streptokocker
penicillin
 Vid misstanke om gramnegativ infektion
Ciprofloxacin eller Trimsulfa
 Vid misstanke om anaerob infektion
metronidazol
Samråd med infektionskonsult angående antibiotikaval vid komplicerade fall.

OBS! Patienter med diabetes, cirkulationsinsufficiens och kortisonbehandling bör särskilt beaktas.


Diabetes
Diabetiker känner inte smärta på grund av neuropati och bör remitteras till akutmottagningen på grund av risk för ilsket förlopp (se Diabetesfoten och Diabetshanden). Diabetiker har ofta anaeroba infektioner vilka fordrar incision.

Nedsatt cirkulation
Patienter med nedsatt cirkulation har ett sämre infektionsförsvar på grund av nedsatt blodtillförsel. Cirkulationsutredning och eventuellt kirurgisk åtgärd för att förbättra cirkulation är ytterst viktig för sårläkning (se Venös insufficiens/varicer ).

Postoperativa infektioner
Postoperativa infektioner registreras i Ortopediska klinikens komplikationsregister och patienten kan få ersättning från patientförsäkringen.

Alla opererade patienter med misstanke om sårinfektion - speciellt de med inopererad protes eller osteosyntesmaterial - skall remitteras till opererande klinik. Antibiotika skall endast ges om patienten tillstånd kräver omedelbar behandling och snar ortopedbedömning ej är möjlig. Odling skall alltid tas innan insättande av antibiotika, som skall ges i tillräcklig dos (kontakt med infektionsläkare). Kontroll CRP och SR.

Patienter med externfixation har en ökad risk för infektioner kring pinnarna. Mekanisk rengöring och antibiotikabehandling (efter odling) krävs (se Handledsfrakturer).

Handinfektioner
Patienter med lindriga infektioner utan misstanke om tendovaginit eller artrit bör behandlas med revision av såret i lokal anestesi samt sedvanlig antibiotikabehandling.

Purulent tendovaginit eller artrit handläggs kirurgiskt med spolning av senskidan/leden. Intravenös antibiotikabehandling. Immobilisering.

Katt-/hundbett
Pasteurella multocida bör misstänkas, behandlas med v-pc, amoxicillin eller vid pc-allergi doxycyklin. Tetanusskydd skall kontrolleras, se också katt-/hundbett i Sårinfektioner.

Fotinfektioner
Infektioner utan allmänpåverkan eller komplicerande riskfaktorer enligt nedan bör behandlas i öppenvård med sårrevision i lokalanestesi samt antibiotikabehandling.

Mer omfattande kirurgisk behandling med sårrevision sker på sjukhuset. Intravenös antibiotikabehandling. Immobilisering. Patienten följs upp av specialistläkare till läkning.

Komplikationer

Upp

Handinfektioner
Vid purulenta tendiniter/artriter föreligger risk för sennekros/destruktion av affekterad led, stela fingrar och fingeramputation.

Tidig behandling är ytterst viktig för att minska risken för komplikationer.

Fotinfektioner
Vid fotinfektioner hos patienter med neuropati och/eller nedsatt cirkulation, med eller utan diabetes, finns ökad risk för osteit, lokalt eller generellt gangrän resulterande i förlust av tår, fot eller ben.

Vid nedsatt cirkulation och infektion finns ökad risk för snabb progress av cirkulationsinsufficens och gangrän som leder till amputation.

Om dokumentet: Ortopediska infektioner

Författare:
Ursprunglig författare: Turid Mohr, bitr överläkare, Ortopediska kliniken, Södersjukhuset. Reviderat av Carin Ottosson, Södersjukhuset
Granskat av:
Södersjukhuset, Ortopediska kliniken: Erik Elmstedt, verksamhetschef, Infektionskliniken, Christina Jorup, överläkare, Klas Selander, distriktsläkare; Jan-Erik Andersson, distriktsläkare. Revision godkänd: Maj Rönnegård, distriktsläkare och Jan-Erik Andersson, distriktsläkare
Publicerat:
September 1997
Uppdaterat:
Maj 2011
Giltigt tom:
Maj 2013