Radiusfraktur, restsymtom efter

Allmänläkare

• Konservativ behandling
• Kontroll av rörelseträningens effekt

Remiss till ortoped/handkirurg

• Operativa ingrepp
• Uppföljning efter operation

Remiss till arbetsterapeut

• Rörelseträning
• Stödjande handledsortos vid belastningssmärtor

Remiss till sjukgymnast

• Rörelseträning

Spesamgruppen för ortopedi

Distal radiusfraktur läker i allmänhet utan större restbesvär när det gäller äldre personer. En lätt deformering av carpus är inte sällan den enda synliga effekten av en genomgången fraktur.

Då frakturen drabbar yngre eller medelålders individer är emellertid restsymtom ganska vanliga. I stort finns ett samband mellan graden av felställning och kvarstående symtom.

Rotationsinskränkning
Vanligast förekommande och också mest invalidiserande är rotationsinskränkning. Den beror oftast på inkongruens i den distala radioulnara leden beroende på att radiusfrakturen komprimerats och förkortats. Ulna blir då relativt sett för lång i förhållande till radius (s k ulna plus). Kompressionen (förkortningen) är ibland kombinerad med en felvinkling av distala radiusfragmentet som ytterligare ökar inkongruensen i den distala radioulnara leden.

Smärta
Rörelseinskränkningen är ibland, men inte alltid, kombinerad med smärta som oftast är ansträngningsutlöst. Vilovärk förekommer relativt sällan och annan förklaring än skelettmässig bör då sökas, tex medianuskompression (Karpaltunnelsyndrom).

Röntgen
Röntgenundersökning är av värde för att bedöma felställningens storlek och eventuell förekomst av artros. En jämförande bild på den friska sidan underlättar bedömningen.

Standardiserade projektioner på röntgen krävs för att undersökningarna skall kunna bedömas och felställningen graderas.

Allmänläkare

Primärt konservativ behandling med rörelseträning, avlastande ortos i samband med ansträngning och exspektans i allmänhet upp emot 1 år. Erfarenheten visar att patienterna ofta förbättras under denna tid.

Ortoped/handkirurg

Vid stora besvär, framför allt uttalad rotationsinskränkning, kan operativt ingrepp övervägas tidigare. Vanligen utföres en korrektionsosteotomi på radius och/eller ulna i avsikt att försöka återställa den ursprungliga anatomin.

Prognos
Operationsresultaten är goda i det avseendet att patienterna förbättras betydligt. Relativt få blir dock helt normaliserade. Ingreppet är förhållandevis stort med lång konvalescens och bör därför förbehållas yngre patienter (arbetsför ålder). För äldre patienter kan ibland caput ulnae resektion övervägas, särskilt om det föreligger artros i DRU-leden.

Postoperativ uppföljning sker på den opererande kliniken, där också mobilisering av specialutbildade terapeuter sker. När osteotomin bedöms läkt och rörelseträningen går bra, sker återremiss till primärvården.

Tränings- och funktionskontroll 6-10 veckor efter frakturen.

Subcutan ruptur av tummens sträcksida, som förekommer som komplikation till radiusfraktur, ger i allmänhet inte smärta. Patienten saknar förmåga att extendera tumstrålen och den annars tydliga konturen av EPL i den anatomiska "snuffboxen" saknas.

Symtom från cmc-I artos (Tumbasatros) debuterar ibland i samband med behandlingen av radiusfrakturen med gips. Trolig orsak är att gipsen "trycker in tumstrålen i handen", vilket är olämpligt. Symtomen är vanligen lokaliserade till cmc-I-leden och är därför lätta att skilja från handledssymtomen.