Senskideåkommor

Allmänläkare

• Utredning, diagnos - differentialdiagnos
• Sköta konservativ behandling och uppföljning

Remiss till specialistläkare

Operativa ingrepp, uppföljning efter operation.

Remiss till arbetsterapeut

Ortoser.

Remiss till sjukgymnast

Rörelsebehandling efter operation.

Spesamgruppen för ortopedi

Peritendinit

Drabbar oftast tummens och handledens sträcksenor. Ger smärta och rörelseinskränkning. Lokalt ses svullnad, ömhet och krepitationer kring senan.

Tendovaginitis nodosa

(Triggerfinger/-tumme, tendovaginitis stenosans)

Debuterar som ömhet över fingrets böjsena, vanligen i handflatan. Så småningom uppträder upphakningar (triggerfenomen) med smärta då patienten sträcker och böjer fingret som kan låsa sig i flexion.

Då patienten böjer fingret/tummen maximalt och sedan åter sträcker ut kan man över böjsenan volart om MCP-leden palpera ömhet samt ibland förtjockning och känna upphakningstendensen.

I den medfödda formen (se "Epidemiologi") föreligger oftast en permanent extensionsinskränkning i tummens ytterled som står i lätt flexion och inte kan sträcka alls.

Mb de Quervain

Smärta, ibland krepitationer i första dorsala senfacket, där senorna löper över processus styloideus radii. Palpation av senorna över processus styloideus radii utlöser smärta. Smärta kan provoceras med maximal passiv ulnardeviering av handleden med tummen invikt under fingrarna (så kallad positiv Finkelstein's test).

Peritendinit

Åkommorna, speciellt peritendiniten, kan vara en följd av upprepade rörelser eller ofysiologiskt rörelsemönster, men vanligen finns ingen klar etiologi.

Tendovaginitis nodosa

Vanligt hos diabetiker och reumatiker. Kan även förekomma hos barn som medfödd åkomma, vanligen i tummen, som uppvisar sträckdefekt i ytterleden.

Mb de Quervain

Drabbar nyförlösta mammor i högre frekvens än andra personer, samt kvinnor i övergångsåldern.

Tenodvaginitis nodosa

• Inflammatorisk tendovaginit som delfenomen av ledsjukdom
• Dupuytrens kontraktur
• Extensorseneruptur
• Fingerledsartros

Mb de Quervain

• Tumbasartros
• Oläkt scaphoideumfraktur

Oftast krävs endast anamnes och palpation, samt eventuellt provokationstest enligt ovan (se "Symtom") för att ställa diagnosen.

Undersökningar
Vid misstanke om ledåkomma kan röntgenundersökning behövas.

Allmänläkare

Vid kort anamnes och lindriga symtom kan immobilisering prövas, ibland i kombination med lokal steroidinjektion i senskidan.

Vid peritendinit kan också Heparinbehandling prövas. Peritendinit opereras i praktiken aldrig.

Specialistläkare

Om inte konservativ behandling hjälper vid triggerfinger och Mb de Quervain bör operation övervägas. Denna innebär klyvning av del av böjsenskidan respektive senfacket och exstirpation av eventuell synovit.

Efter både konservativ och operativ behandling bör ansvarig läkare kontrollera att patienten blivit besvärsfri och återfått sin normala rörlighet.