Ulnarispåverkan i armarna

Allmänläkare

• Utredning, diagnos och differentialdiagnos
• Eventuell neurofysiologisk utredning
• Konservativ behandling och uppföljning

Remiss till specialistläkare

Kirurgisk behandling.

Remiss till arbetsterapeut

Ortosutprovning.

Spesamgruppen för ortopedi

Domningar, oftast nattetid i lill- och ringfingrarna. Så småningom mer permanent sensibilitetsnedsättning inom detta område och svaghet i ulnarisinnerverade småmuskler i handen.

Patienterna upplever ofta fumlighet vid finmanuellt arbete. Lillfingret kan inte föras in mot de övriga fingrarna och nypgreppet mellan tumme och pekfinger blir svagare med ofta synlig atrofi av musklerna dorsalt mellan tumme och pekfinger. Kraftig flexion av armbågen kan försämra besvären. Perkussionsömhet över nervus ulnaris på armbågens insida så kallad Tinels tecken kan ofta utlösas.

Siffror för prevalens saknas. Tillståndet kan vara en följd av tidigare skelettskada eller artros i armbågen som rent mekaniskt kan ge nervus ulnaris mindre utrymme i sulcus. Nerven kan också i vissa fall luxera över epikondylspetsen vid armbågsflexion med mekanisk irritation som följd.

En ökad känslighet i nerven tex vid diabetes mellitus eller annan systemsjukdom anses kunna predisponera för tillståndet.

• Påverkan av nervus ulnaris vid handloven
• Nervpåverkan i plexusnivå
• Påverkan av cervikala nervrötter
• Karpaltunnelsyndrom
• Polyneuropati (se Diabeteshanden)
• Multipel skleros

Vid lindriga besvär utan mätbar sensibilitetsnedsättning eller muskelsvaghet krävs ingen ytterligare utredning. Annars behöver lokalisationen säkerställas med neurofysiologisk utredning.

Om tidigare skelettskada i armbåge finns, bör röntgenundersökning göras.

Ortos
Lindriga besvär utan mätbar sensibilitetsnedsättning eller atrofi kan behandlas med en nattortos som förhindrar kraftig flexion av armbågen. En sådan kan tillverkas av distriktsarbetsterapeut.

Operation
Om detta ej förbättrar besvären, eller om det finns motoriska symtom eller fingrarna är konstant domnade, bör man överväga dekompression av nerven.

Ulnarisbesvär behandlade med ortos bör kontrolleras inom en månad och därefter med jämna mellanrum så att inte muskelsvaghet eller bestående sensiblitetsnedsätting uppträder.

Patienter som opererats bör i första hand följas upp av den ansvarige kirurgen till dess att tillståndet blivit stationärt.