Läkemedelsberoende

Allmänläkare

Primär prevention: Förstagångsordination av potentiellt beroendeframkallande läkemedel sker oftast i primärvården. Förhindra om möjligt beroendeutveckling genom kort behandlingstid eller intermittent behandling. Viktigt med dokumenterad indikation och behandlingstid, kontinuerlig uppföljning med omprövning av terapi samt utsättningsförsök.

Observans och tidig upptäckt: Vid etablerat beroende kan behandling ske med stöd av beroendeklinik.

Remiss till beroendevård: Se lista över enheter i olika regi, inkluderande nummer till telefonkonsulter.

Remiss krävs ej.

Specialistbedömning av beroende och funktionsnivå. Individuell vårdplan.

Sjukvården:  Avgiftning i öppen- eller slutenvård.
Vid läkemedelsberoende uppföljning och behandlingstid oftast ett år.

Socialtjänst: Samverkan på lokala beroendemottagningar tillsammans med Beroendecentrum Stockholm och Maria Beroendecentrum.

Klientorganisationer erbjuder ofta värdefullt stöd.

Spesamgruppen för psykiatri

Allmänt

• Läkemedelsberoende kan föreligga hos socialt väl fungerande personer utan symtom
• Oklara somatiska eller psykiatriska symtom - kan bero på läkemedelsberoende
• Beroende bör övervägas vid önskemål om dosökning, förskrivning på tveksam indikation och "borttappade" recept
• Utsättningssymtom - svagare eller mer kortvarig effekt talar för beroende
• Abstinensreaktioner vid utsättning av bensodiazepiner kan feltolkas som recidiv av oro och ångest
• Huvudvärk - kan vara orsakad av kronisk analgetikakonsumtion
• Högkonsumenter får ofta förskrivning från olika läkare
• Receptförfalskning talar för gravt beroende som kräver specialistvård

 Abstinenssymtom

Opiatabstinens medför inga allvarliga, medicinskt riskfyllda symtom men kan ändå vara så besvärande att enda utvägen för patienten är fortsatt konsumtion.

• Rinnande näsa
• Gäspningar
• Gåshud
• Värk
• Diarré
• Vida pupiller
• Irritabilitet

Bensodiazepinabstinens kan medföra epilepsianfall och delirium vid abrupt utsättning av höga doser.

• autonom hyperaktivitet, tex svettning eller puls över 100
• handtremor
• sömnssvårigheter
• illamående eller kräkningar
• övergående visuella, taktila eller auditiva hallucinationer
• psykomotorisk agitation
• ångest
• epilepsianfall

 Praktiska frågor ( >2 talar för fortsatt rådgivning)

• Högre dos eller kortare intervall än ordinerat
• Tecken på annat missbruk (alkohol, andra droger). Blandmissbruk vanligt vid alkoholproblem
• Ökning av endera isolering, nedstämdhet, sömnsvårigheter, personlighetsförändring eller psykosomatiska besvär
• Utsättningssymtom om dosen inte tillförts
• Flera förskrivare
• Tidigare genomgått avgiftning

 Diagnos Ställs enligt ICD-10 med 3/6 kriterier och DSM IV med 3/7 kriterier.

Diagnoskod F11.2 för opiatanalgetikaberoende och F13.2 för sedativa-/ hypnotika-/ anxiolytikaberoende.

80 000–200 000 personer i Sverige uppskattas vara läkemedelsberoende. Säkra data saknas. Läkemedelsberoendet har oftast skapats via legal förskrivning.

Det skrivs 3 miljoner recept på bensodiazepiner varje år, varav 70% utfärdas av allmänläkare. Kvinnor har högre konsumtion än män. 9% kvinnor och 6% män har använt lugnande medel de senaste två veckorna. 2,5% av befolkningen använder bensodiazepiner regelbundet.

Vid kontinuerlig behandling med bensodiazepiner i terapeutisk dos beräknas 15–50% av patienterna utveckla lågdosberoende. Lågdosberoende kan utvecklas även efter kort tid. Toleransökning som första tecken på beroende kommer ofta vid en månads behandling.

Av patienter med långvarig smärta beräknas 3-18% ha beroende.

Opiatanalgetika innehållande kodein, buprenorfin, tramadol, morfin, morfinanaloger och andra syntetiska opiater har beroendepotential.

Bensodiazepiner används ofta av andra än den patient som fått receptet.

Narkotikamissbrukare använder bensodiazepiner för att förstärka narkotikaeffekt och för att minska abstinensbesvär.

Flunitrazepam försäljs illegalt, blandas ofta med alkohol ("Turbo") för förhöjd ruseffekt.

• Kvinna
• Medelålder
• God utbildning
• Hög yrkesnivå
• Ensamstående
• Isolering
• Passivitet
• Långvarig psykisk störningsbild
• Vissa personlighetsdrag
• Hjärnskadeprofil
• Hög somatisk sjuklighet
• Preparat med snabbt insättande effekt ökar missbruksrisk

Kartlägg konsumtion och om det finns flera förskrivare samt skäl till förskrivning. Vid kodein- och paracetamolintag kontrolleras S-ASAT och S-ALAT. Vid bensodiazepinintag alkoholanamnes (korstolerans och inte ovanligt med alkoholproblem).

För framgångsrik behandling i öppenvård ska nedtrappning ske långsamt så att abstinenssymtom inte leder till återfall eller avbruten behandling. Informera patienten om behandlingstiden och ge en kopia på nedtrappningsschemat till patienten. Nedtrappning vid diagnostiserat beroende av terapeutiska doser eller strax däröver bör ske under 7-9 veckor. Ingen dosökning. Gör i stället en veckas uppehåll i nedtrappningen. Vid högdosberoende, konsultation eller remiss till specialiserad bereoendevård.

Ordinationsförslag Vid doser motsvarande T Kodein 250 mg/dag kan T Kodein 25 mg ges enligt nedan:

Vid doser motsvarande T Stesolid 20 mg/dag kan T Stesolid 2 mg ges enligt nedan: