Stressrelaterad psykisk ohälsa

Allmänläkare

Primär bedömning och behandling av patienter som inte uppenbart behöver specialistvård.

Uppföljning av patienter som behandlats psykologiskt och farmakologiskt.

Omhändertagande av patienter som psykolog bedömt behöver specialistvård i form av fokuserad psykologisk behandling företrädesvis i grupp.

Remiss till kurator eller psykolog

Remissinnehåll: - Se 'Utredning'

Remiss till specialistläkare i psykiatri

Remissinnehåll: - Se 'Utredning'

Spesamgruppen för psykiatri

Stress är i sig ingen sjukdom, utan en naturlig och livsviktig psykologisk och biologisk reaktion på yttre påfrestningar. Hur individen reagerar på stress, beror på påfrestningens styrka, dess varaktighet och individens förmåga till återhämtning.

Långvarig stress utan möjlighet till återhämtning kan leda till sjukdom och ohälsa - både kroppslig och psykisk. Personer som söker hjälp på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa, kanske orsakad av flera olika typer av stress, visar varierande sjukdomsbilder - men generellt sett uppträder först ospecifika belastningssymtom som:

• spänning, smärtor och värk i nacke och rygg
• mag- och tarmproblem
• sömnsvårigheter
• koncentrationssvårigheter
• trötthet

Typ av diagnos

Beroende på stressreaktionens styrka kan den kategoriseras som:

1. lindrig - stressreaktion
2. måttlig - maladaptiv stress
3. svår - utmattningssyndrom

Prevalens
Statistik från Försäkringskassan över pågående sjukfall (på nationell nivå) i juni 2006 visar att de vanligaste diagnoserna är depressiv episod (10,8 %) samt anpassningsstörningar och reaktion på svår stress (10,5%).

Andra vanliga sjukskrivningsorsaker är andra ångestsyndrom (3,3%), problem som har samband med svårigheter att kontrollera livssituationen (1,2%) samt recidiverande depressioner (1,1%).

I samtliga av dessa är kvinnornas andel cirka 70% av de sjukskrivna.

• Stressorer på arbetet, i hemmet och på fritiden
• Sårbarhet i form av tidigare trauma, smärtbesvär, psykiska besvär och hereditet för depressiva symtom
• Faktorer som copingkapacitet, personlighet, utbildning och arbetslivserfarenhet

• Nydebuterad diabetes
• Hypothyreos
• Kronisk obstruktiv lungsjukdom
• Fibromyalgi (FM)
• Kroniskt trötthetssyndrom (Chronic Fatigue Syndrome - CFS)
• Idiopatisk omgivningsintolerans (Idiopathic Environmental Intolerance - IEI)

Anamnes

• Tidigare sjukdomar, organanamnes, aktuella mediciner
• Ökad sårbarhet på grund av tidigare trauma, smärtbesvär, psykiska besvär, hereditet för depressiva symtom
• Alkohol- och drogvanor
• Eventuell exposition för fästingar och toxiska produkter
• Patientens egen uppfattning om sin sjukdomshistoria
• Stressorer på arbetet, i hemmet och på fritiden
• Kartläggning av patientens resurser i form av copingkapacitet, personlighet, utbildning och arbetslivserfarenhet

Status
Grundlig utredning av patientens hälsa är viktigt för att bedöma svårighetsgrad på besvären, ställa diagnos, och för att ge rätt behandling. Den somatisk utredningen ska utesluta andra sjukdomar som orsak till besvären och identifiera sjukdomar som kan utgöra hinder för en kommande rehabilitering. Detta är viktigt inte minst pga att stressrelaterade besvär initialt ofta manifesterar sig somatiskt. Det är också lättare för patienten att söka för somatiska besvär.

Undersökningar
EKG, hjärtlungröntgen.

Lab
Blodstatus, elektrolyter, sköldkörtelprover, B12 och Borreliaserologi.

Utmattningssyndrom

Patienten har haft symtom under en längre period innan han/hon insjuknar med ett manifest utmattningssymtom.

Insjuknandet kan te sig mycket dramatiskt och beskrivs ofta med uttryck som att ”gå i väggen”, vilket ofta yttrar sig som akuta kroppsliga symtom som bröstsmärtor, yrsel, eller alarmerande kognitiva symtom som leder tanken till hjärtinfarkt eller stroke. Sådana akuta kognitiva symtom kan bestå i svårigheter att minnas sådant man vanligen minns automatiskt, svårigheter att orientera sig (tex hitta hem), att känna igen ansikten eller göra vanliga rutinhandlingar (tex köra bil). Patienten kan också drabbas av plötsliga psykiska symtom, tex en ångestattack eller en gråtattack.

Både känslan av utmattning och de kognitiva störningarna väcker i sin tur ångest och rädsla inför den egna situationen.

Kriterier
För att diagnosen utmattningssyndrom ska ställas, måste samtliga nedanstående kriterier uppfyllas:

1. Fysiska och psykiska symtom på utmattning under minst två veckor, som utvecklats till följd av en/flera identifierbara stressfaktorer, vilka har funnits i minst sex månader.
2. Påtaglig brist på psykisk energi dominerar bilden. I samband med psykisk belastning visar detta sig i:
   • minskad företagsamhet
   • minskad uthållighet, eller
   • förlängd återhämtningstid
3. Minst fyra av följande symtom har funnits i stort sett varje dag under tvåveckorsperioden:
   • koncentrationssvårigheter eller minnesstörning
   • påtagligt nedsatt förmåga att hantera krav eller att göra saker under tidspress
   • känslomässig labilitet eller irritabilitet
   • sömnstörning
   • påtaglig kroppslig svaghet eller uttröttbarhet
   • fysiska symtom såsom
     • värk
     • bröstsmärtor
     • hjärtklappning
     • mag-tarmbesvär
     • yrsel
     • ljudkänslighet
   Se också KES - Karolinska Exhaustion Scale.
4. Symtomen orsakar ett kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion i arbete – socialt eller i andra viktiga avseenden.
5. Symtomen beror inte på direkta fysiologiska effekter av någon substans (t.ex missbruksdrog, medicinering) eller någon somatisk sjukdom eller skada (tex hypothyreoidism, diabetes, infektionssjukdom).
6. Om kriterierna för egentlig depression, dystymi eller generaliserat ångestsyndrom samtidigt är uppfyllda, anges utmattningssyndrom enbart som tilläggsspecifikation till den aktuella diagnosen.

Farmakologisk behandling

• Användning av skalor och mätinstrument med god validitet och reliabilitet för att följa upp hälsoläget för patienter med diagnosen utmattningssyndrom.
  
  • Detta utförs genom att undersöka antalet patienter med diagnosen utmattningssyndrom som skattats med utvärderande skalor i relation till det totala antalet patienter med diagnosen utmattningssyndrom.
• Dokumentation och uppföljning av erbjuden psykologisk behandling på vårdcentralen genom att jämföra hälsoläget för antalet patienter med diagnosen utmattningssyndrom som erbjudits respektive inte erbjudits psykologisk behandling.
  
  • Detta utförs genom att undersöka antalet patienter med diagnosen utmattningssyndrom som erbjudits psykologisk behandling i relation till det totala antalet patienter med diagnosen utmattningssyndrom.
• Väntetid i antal veckor till påbörjad behandling för patienter med diagnosen utmattningssyndrom som erbjudits psykologisk behandling.
• Andelen patienter som har en dokumenterad rehabiliteringsplan.
• Andelen patienter som har haft ett avstämningsmöte (Försäkringskassan, arbetsgivare, läkare och patient).
• Tillgång till anhöriginformation om stressrelaterad psykisk ohälsa vid vårdcentralen.
• Återgång i arbete på heltid efter viss tid (andel patienter).
• Återgång i arbete på deltid efter viss tid (andel patienter).
• Sjukskrivningens längd före kontakt med primärvården.
• Sjukskrivningens längd totalt.