Fibromyalgi

Allmänläkare

Handläggs i primärvården, eventuellt med stöd av reumatologkonsulten, om sådan finns.

• för diagnos
• för uteslutande av inflammatorisk reumatisk sjukdom

Remiss till specifik fibromyalgienhet, om sådan finns

Remiss till rehabilitering

Sjukgymnast
Olika former av smärtbehandlig, fysisk aktivitet.

Arbetsterapeut
Stöd för aktiviteter i det dagliga livet (ADL) vid funktionsnedsättning.

Kurator/psykiatriskkonsult på vårdcentralen
Psykosocialtstöd, samtalskontakt.

Spesamgruppen för reumatologi

Fibromyalgi (FM) är ett kroniskt och utbrett värktillstånd i främst muskler, men även leder och ryggrad kan drabbas av värk vilket av patienten ofta beskrivs som "värk i hela kroppen". Värken tilltar inte sällan vid kylig väderlek och lindras av värme. Den lindras också av måttlig fysisk aktivitet, medan inaktivitet och för hög fysisk belastning leder till ökad värk. Värken är ofta till sin karaktär molande, svidande och/eller brännande.

Utöver värken föreligger ofta flera andra symtom som till exempel sömnstörning, ökad muskulär uttröttbarhet och allmän trötthet, magbesvär, yrsel, huvudvärk och svullnadskänsla i främst händer, inte sällan förenad med domningar och stickningar.

Vid undersökning av patienter med FM påvisas smärtande punkter där patienterna reagerar ofta vid tryck på dessa punkter med en avvärjande kroppsrörelse, s k "jump-sign".

Diagnostiska kriterier enligt American College of Rheumatology (ACR) 1990

Diagnosen kräver att bägge kriterierna (1 + 2) föreligger.

1. Minst 3 månaders anamnes på utbredd värk, vilket definieras som värk i höger och vänster kroppshalva, samt ovanför och nedanför midjan. Dessutom skall axial värk föreligga (halsrygg, främre bröstkorg, bröstrygg och/eller ländrygg).
2. Smärta vid palpation (patienten ska ange smärta och inte enbart ömhet) av minst 11 av följande 18 punkter:

Fibromyalgi kan föreligga samtidigt som annan sjukdom, t ex vid RA och SLE.

Orsaken till den utbredda värken är inte känd. Forskningen idag är inriktad på neurohormonella rubbningar och centrala smärtmekanismer. Det kan leda till sänkta smärttrösklar och störd central värkbearbetning som kan orsakas av olika former av livsstress där sömnstörning och hormonella förändringar  tycks ha betydelse.

Prognos
Värktillståndet är kroniskt, men med hjälp av en kombination av åtgärder kan oftast en mer acceptabel situation uppnås. Cirka 10% blir tydligt förbättrade inom en tioårsperiod och uppfyller då inte längre kriterierna för fibromyalgi.

Kronisk muskelo-skeletal värk är mycket vanligt. Av den vuxna befolkningen beräknas ca 20-30% lida av någon form av långvarig värk i rörelseapparaten. Flertalet 80-90%är kvinnor. Sjukskrivningstalet är högt. Debutålder oftast kring 40-50 år. Även barn kan drabbas men det är ovanligt.

• Inflammatorisk reumatisk systemsjukdom, framförallt SLE, Sjögrens syndrom och myosit
• Hypotyreos
• Depression
• Malabsorption
• Myastenia gravis eller annan neuromuskulär sjukdom

Den somatiska undersökningen i övrigt ger normala fynd, liksom laboratorieprover och ledröntgenundersökningar. Det är dock viktigt med en noggrann utredning för att utesluta eventuell annan bakomliggande sjukdom, som t ex för låg ämnesomsättning eller andra tillstånd som kan ge upphov till likartade besvär (se differentialdiagnoser).

Lab
Följande laborationer bör ingå i utredning av fibromyalgi:

• SR, blodstatus
• TSH
• CK, ALAT

Terapi

1. Erkännande av patientens värk och ingående information om värktillståndets natur med lugnande besked om att ingen bakomliggande sjukdom föreligger
2. Undvikande av försämrande faktorer som rökning, stress, övervikt och sömnbrist
3. Sjukgymnastik - avspänningsträning, kroppskännedom och instruktion om fysisk träning, anpassade motionsprogram, FAR, varm bassängträning
4. Smärtstillande behandling med akupunktur eller TENS kan prövas
5. Psykosocialt stöd, kurator, psykologkonsult, samtalskontakt vid behov
6. Analgetikum eller NSAID kan prövas under perioder med mer uttalad värk
7. Tricykliska preparat kan prövas i lågdos till natten
8. Eventuellt kan behandling med centralt neurogent verkande läkemedel SNRI övervägas, vilka kan minska den generella smärtkänsligheten (dvs höja smärttröskeln)
9. Anpassningsåtgärder på arbetsplatsen, vid behov via företagshälsovården
10. Sjukskrivning, framför allt på heltid, bör som regel undvikas då detta oftast inte leder till minskad värk