Aktinisk keratos

Definition

Aktinisk keratos är en kronisk solskada i huden begränsad till epidermis. Den är vanligtvis ofarlig och läker spontant i cirka 20% av fallen. Konsekvent solskydd kan läka upp till 50% av fallen.

Epidemiologi

Aktiniska keratoser är mycket vanliga, den exakta förekomsten i Sverige är okänd. Förekomsten ökar med åldern. Vanligast hos män och utomhusarbetande.

Riskfaktorer

Risken ökar vid:

• längre tids UV-exponering såsom vid arbete eller fritidsintressen utomhus samt boende i soligare länder
  
• immunsuppressiv behandling, särskilt efter transplantation
  
• ljus hudtyp samt stigande ålder.

Diagnosen ställs i de flesta fall utifrån klinisk bild, ibland med hjälp av dermatoskopi eller stansbiopsi.

Symtom

• Oftast asymtomatiskt, men ömhet och klåda kan förekomma

Anamnes

• Riskfaktorer
  
• Lesionen/lesionernas duration, tillväxthastighet och eventuella symtom
  
• Tidigare hudcancer

Status

• Lokalisation: ses ofta i kroniskt solbelyst hud såsom ansikte, kal hjässa, öron, handryggar eller övre delen av bröstet.
  
• Utbredning: enstaka, separat sittande lesioner eller multipla i samma hudområde. Hos patienter med solskada kan ett stort antal aktiniska keratoser uppstå i samma område.
  
• Utseende: rodnad, lätt fjällande och ofta relativt välavgränsad.
  
• Yta: skrovlig, ibland med hyperkeratos och bildning av hudhorn.
  
• Storlek: vanligen mindre än 1 cm, men kan variera från några mm till några cm.
  
• Fynd vid dermatoskopi enligt nedan.

Handläggning vid utredning

Provtagningar

Stansbiopsi bör övervägas vid:

• osäker klinisk diagnos
  
• terapisvikt
  
• tjocka, ömmande eller såriga förändringar där övergång till skivepitelcancer kan misstänkas
  
• vid eventuell biopsi i ansiktet, överväg remiss till hudläkare eller kirurg.

Undersökningar

Undersökning av solexponerad hudkostym.

Dermatoskopi kan påvisa:

• rodnad
  
• hyperkeratos
  
• strawberry erythema (rodnad med synliga folliklar)
  
• rosettes (fyra vita punkter vid folliklarna).

Vid påtaglig hyperkeratos som försvårar dermatoskopi kan karbamidinnehållande mjukgörande kräm med fördel appliceras under några dagar innan i avfjällande syfte.

Fortsatt utredning efter diagnos

Patienter med utbredda aktiniska keratoser har en ökad risk för både melanom och icke-melanotisk hudcancer. Överväg därför att undersöka hela patientens hud.

Diagnoskriterier

Diagnosen ställs i de flesta fall utifrån klinisk bild, ibland med hjälp av dermatoskopi eller stansbiopsi.

Kriterier som talar emot diagnosen

Faktorer som kan tala för att lesionen utgörs av ett basaliom eller övergång till skivepitelcancer:

• sårbildning
  
• påtaglig smärta eller ömhet.

Differentialdiagnoser

• Skivepitelcancer in situ (Mb Bowen)
  
• Skivepitelcancer
  
• Basaliom
  
• Seborroisk keratos
  
• Inflammatoriskt eller infektiöst tillstånd (till exempel eksem, psoriasis, svamp)

Nationellt vårdprogram skivepitelcancer (Regionala cancercentrum i samverkan)

Handläggning vid behandling

Val av behandling styrs främst av:

• lesionernas antal och i viss grad av lokalisation och utseende
  
• patientens önskemål och förmåga att följa behandlingsregimen
  
• lesionernas antal: enstaka lesioner behandlas var för sig medan man vid multipla lesioner i samma hudområde bör behandla hela hudområdet (fältbehandling).
  

Om patienten är besvärsfri kan man efter diskussion med patienten avstå från behandling, särskilt vid begränsad utbredning eller hög ålder.

Kvarstående aktinisk keratos, recidiv eller nytillkomna förändringar är vanligt oavsett behandlingsval.

Förebyggande åtgärder

Aktinisk keratos är en markör för solskada och patienten bör informeras om kopplingen till UV-ljus, ges solråd och få information om självkontroll av hudkostymen.

Solråd (Strålsäkerhetsmyndigheten)

Läkemedelsbehandling

Läkemedelsbehandling (topikal behandling som patienten sköter själv)

• 5-fluorouracil (Tolak) används vid enstaka aktiniska keratoser eller vid fältbehandling
  
• Imikvimod, Zyklara)

Inför topikal behandling gäller att:

• Om ovanpåliggande hyperkeratos föreligger rekommenderas patienten förbehandla denna med mjukgörande karbamid i 1–2 veckor.
  
• Informera patienten noggrant om att behandlingseffekten visar sig i form av en lokal rodnad och sårbildning (om möjligt visa en bild på hudreaktionen).
• Rekommendera att patienten börjar med ett begränsat område (1-2 kvadratcentimeter) för att undvika en alltför omfattande reaktion.
• Vid bristande förståelse för effekten av denna behandling kan reaktionen tolkas som en oönskad komplikation och leda till att behandlingen avbryts för tidigt.
  

Övrig behandling

Kan övervägas vid svårigheter att fullfölja topikal behandling (utförs via specialiserad vård):

• Kryoterapi med flytande kväve
  
• Fotodynamisk terapi (PDT), inklusive dagsljus-PDT
  

I regel behövs ingen planerad uppföljning efter behandling av aktinisk keratos. Patienten bör uppmanas att höra av sig om de behandlade lesionerna inte har läkt eller återkommer efter behandlingen. Vid uteblivet behandlingssvar rekommenderas stansbiopsi eller remiss till hudklinik (via teledermatoskopi om tillgängligt).

Skivepitelcancer kan utvecklas från en aktinisk keratos, men den årliga risken för denna utveckling är låg. Olika studier visar en årlig risk på mellan 0,03 % och 20 %.

Förekomst av aktinisk keratos är en riskmarkör för att utveckla även annan hudcancer inklusive basalcellscancer (basaliom) och malignt melanom.

Komplikationer av behandlingen

• Imikvimod kan ge influensaliknande symtom och sjukdomskänsla. I dessa fall bör behandlingen avbrytas.
  
• Kryoterapi kan ge bestående hypopigmentering.

Aktinisk keratos (1177 för vårdgivare)

Patientinformation

Aktiniska keratoser(1177)

UV-index (SMHI)