Handläggning av barn och unga med psykisk ohälsa

Vårdnivå och remissrutiner

Husläkarmottagning

Husläkarverksamhetens uppdrag gällande barn och unga med mild till måttlig psykisk ohälsa delas upp i två delar:

  • Grundläggande insatser består av triagering, enklare rådgivning och stöd som kan ges av husläkarmottagningens ordinarie personal som arbetar med psykisk hälsa i alla åldrar. Exempel på grundläggande insatser är: stödsamtal, krisstöd och psykopedagogiskt stöd för barn och unga inklusive stöd till närstående. En första bedömning görs om barnet/ungdomen behöver insatser från HLM alternativt stöd från annan vårdgivare/huvudman.
  • Utökade insatser inkluderar fördjupad bedömning samt psykologisk behandling, som inte kräver specialistvårdens kompetens och resurser. Insatserna ska ges av ett team med särskild barnkompetens och omfattar psykiatrisk bedömning, diagnostik och behandling av milda till måttliga tillstånd av psykisk ohälsa hos barn och unga. Insatserna riktar sig till åldrarna 6–17 år.

För mer information om de insatser som HLM ska erbjuda samt vägledning i triagering, bedömning och behandling se vägledningsdokument Generellt om vård av barn och unga med psykisk ohälsa

Malinamottagningar

Malinamottagningarnas uppdrag är barn i åldrarna 0–5 år med mild till måttlig psykisk ohälsa och deras vårdnadshavare samt blivande föräldrar där problematiken bedöms kunna bli ett hinder för kommande föräldraskap. Insatsen ska vara påbörjad innan barnet fyller sex år.

Uppdraget är indelat i tre delar:

  1. Stödinsatser vid lindrig till måttlig psykisk ohälsa till blivande föräldrar där problematiken bedöms bli ett hinder för anknytningen under kommande föräldraskap. Insatserna ska vara korta och avgränsade och stödjande för det blivande föräldraskapet, underlätta barnets anknytning och främja föräldrarnas omvårdnadssystem.
    Blivande föräldrar kan endast remitteras från barnmorskemottagningar (BMM).
  2. Stödinsatser vid lindrig till måttlig psykisk ohälsa för barn i åldrarna 0–5 år och deras vårdnadshavare. Insatserna ska vara korta och avgränsade och främja samspel mellan föräldrar och barn samt för att stärka det gemensamma föräldraskapet (coparenting).
  3. Konsultation till personal på barnmorskemottagningar (BMM) och barnavårdscentraler (BVC). Ett uppdrag som BUP har haft för målgruppen 0–5 och som kommer att fasas ut stegvis för att helt övergå till Malinamottagningarna den 1 december 2022. Konsultationen ska stödja ett psykosocialt förhållningssätt och bidra till utvecklingspsykologisk kunskap.

Malinamottagningar

Barn- och ungdomspsykiatri (BUP)

Barn- och ungdomspsykiatrin har uppdraget att bedöma och behandla medelsvåra till svåra psykiatriska tillstånd. Vid misstanke om, eller konstaterad psykiatrisk problematik av denna svårighetsgrad eller omfattning, skickas remiss till BUP.

Exempel på tillstånd som remitteras till BUP:

  • Psykossjukdom
  • Bipolär sjukdom
  • Aktuell suicidrisk eller då husläkarmottagningens personal behöver hjälp att bedöma suicidrisk.
  • Allvarlig anknytnings- eller samspelsproblematik
  • Allvarliga regleringssvårigheter som påverkar barnets utveckling generellt
  • Medelsvår till svår depression
  • Medelsvåra till svåra ångesttillstånd
  • Ätstörningsdiagnos
  • Pågående och återkommande självskadebeteende
  • Patienter i behov av utredning avseende neuropsykiatriska funktionsnedsättningar
  • Patienter med neuropsykiatrisk diagnos och svårare barnpsykiatrisk samsjuklighet som är i behov av specialistpsykiatrisk vård
  • Psykiatriska tillstånd som kräver behandling med läkemedel
  • Svår aggressionsproblematik eller annat allvarligt utagerande beteende

Remiss till BUP bör också övervägas om patienten inte blir hjälpt av adekvata insatser och behandlingar vid HLM eller Malinamottagningar.

Gränsdragning

Gränsdragning mellan vårdnivåerna förutsätter att husläkarmottagningens och barn- och ungdomspsykiatrins uppdrag överlappar varandra för att minimera risken att barn och ungdomar hänvisas fram och tillbaka mellan verksamheter. Det innebär att barn och ungdomar som befinner sig på eller nära gränsen bör kunna erbjudas behandling på båda nivåerna, beroende på var de söker hjälp. I svårbedömda ärenden uppmuntras kontakt mellan vårdnivåerna för gemensamma överenskommelser om vårdnivåbedömning. Detta kan exempelvis ske genom telefonmöten, konsultationer eller frågeremisser.

Grundprincipen för att kunna avgöra vilken vårdnivå som är lämplig för barn och ungdomar är att göra en sammanvägning av flera faktorer:

  • Typ av symtom eller diagnos
    Vissa typer av symtom ska ofta eller alltid bedömas och utredas på specialistnivå. Detta gäller exempelvis psykotiska symtom, symtom på bipolär sjukdom, ätstörningsdiagnos, beroendeproblematik eller suicidalitet. Neuropsykiatriska frågeställningar utreds alltid inom specialistvården.
  • Symtomens intensitet och duration
    Allvarlighetsgraden i de symtom som beskrivs kan spela roll för bedömningen av vårdnivå, liksom huruvida symtomen är nydebuterade eller långvariga.
  • Symtomens komplexitet och samsjuklighet
    En mer komplex symtombild med psykiatrisk samsjuklighet kan vara indikation för behandling på specialistnivå.
  • Behov av farmakologisk behandling
    Farmakologisk behandling erbjuds som regel inte i första linjen. Vid behov av ställningstagande till farmakologisk behandling konsulteras specialistvården.
  • Graden av funktionspåverkan
    Den eventuella funktionsnedsättning som symtomen orsakar är ofta en avgörande faktor i bedömningen av vårdnivå. C-GAS (Children’s Global Assessment Scale) bör användas för bedömning av funktionsnivå och kan fungera vägledande i bedömningen av vårdnivå.

Triagering/bedömning

Triagering och bedömning görs i varje enskilt fall utifrån barnet/ungdomens helhetssituation. En översiktlig uppdelning kan ställas upp på följande sätt:

  • Patienter som inte har behov av hälso- och sjukvård utan annan typ av insats hänvisas vid behov till annan huvudman som till exempel elevhälsa eller socialtjänst.
  • Patienter med mild psykisk ohälsa i behov av enklare stöd och rådgivning erbjuds i regel grundläggande insatser vid HLM.
  • Patienter med mild till måttlig psykisk ohälsa i behov av fördjupad bedömning/diagnostik eller psykologisk behandling erbjuds i regel utökade insatser vid HLM. Detta gäller exempelvis patienter som uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos eller där sådan kan misstänkas föreligga.
  • Patienter med måttlig till svår psykisk ohälsa i behov av specialistvårdens kompetens och resurser remitteras i regel till BUP.

HLM:s grundläggande och utökade insatser överlappar varandra gällande mild psykisk ohälsa. Patienten ska inte hänvisas fram och tillbaka mellan HLM:s grundläggande och utökade insatser. Om ett barn/ungdom har överförts till en utförare av utökade insatser, men endast är i behov av enklare stöd, så ska utföraren tillgodose även detta behov (och inte hänvisa tillbaka patienten till den HLM där den är listad).

Om bedömningen är att patienten bör komma i kontakt med specialistvården sker överföringen i normalfallet via remiss. I de fall personal på HLM har svårt att avgöra vårdnivå och är osäkra på brådskegraden kan HLM konsultera specialistvården per telefon, alternativt ombesörja att direktkontakt mellan patient/vårdnadshavare och specialistvård upprättas för hjälp med bedömning/triagering.

Samverkan

För barn med psykisk ohälsa och för familjer med svårigheter finns andra enheter med olika uppdrag, inom ramen för hälso- och sjukvård. Deras uppdrag och insatser beskrivs i vägledningsdokumentet Generellt om vård barn och unga med psykisk ohälsa (pdf).

Barn som inte har behov av hälso- och sjukvård kan hänvisas till annan huvudman som till exempel elevhälsa eller socialtjänst.

Kommunens insatser sker inom ramen för till exempel skola och förskola, familjerådgivning och familjerätt och socialtjänst. Skolan bör till exempel vara huvudaktör vid mobbing eller när symtom huvudsakligen förekommer i skolmiljö, till exempel nedstämdhet eller utagerande beteende.

Anställda inom hälso- och sjukvården är skyldiga att anmäla till socialtjänsten om dom misstänker att barn far illa, se vårdprogram Barn som far illa eller riskerar att fara illa.

Samordnad individuell plan (SIP) ska upprättas om det finns behov av insatser och samordning från flera aktörer samtidigt. Alla som arbetar inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården är skyldiga att sammankalla till SIP och medverka på SIP-möte.

Vägledningsdokument

Region Stockholm har tagit fram vägledningsdokument med riktlinjer för psykologisk utredning och behandling av de vanligaste problemen som barn och deras familjer söker för. Dessa finns publicerade på Kunskapsstöd för vårdgivare: Generellt om vård av barn och unga med psykisk ohälsa

Sidfot

Viss är ett medicinskt och administrativt kunskapsstöd som riktar sig till sjukvårdspersonal i primärvården i Region Stockholm.

Webbplatsens syfte är att bidra till en god och jämlik vård och erbjuda bästa möjliga kunskap i patientmötet.