Vårdprogrammet är inhämtat från Nationellt kliniskt kunskapsstöd, Sveriges Kommuner och Regioner. Tillägg framtagna av Region Stockholm anges tydligt i texten.
Vårdnivå och remissrutiner
Husläkarmottagning
- Primär utredning och behandling i de flesta fall
Remiss till öppenvårdsmottagning dermatologi
- Patienter med palmar och/eller axillär hyperhidros av HDSS-svårighetsgraden 3 och 4 (se nedan), som inte har svarat tillfredsställande på lokal- och tablettbehandling.
- Remiss skickas till Ersta hudmottagning (tillhör Karolinska Universitetssjukhuset), i TakeCare: Ersta Hud Mottagning, för vidare ställningstagande till om behandling med botulinumtoxin ska ges.
Remissinnehåll
- Följande indikationer för behandling ska vara uppfyllda och angivna i remissen:
- Patienten bör vara minst 16 år
- Primär hyperhidros där både lokalbehandlingsmedel (antiperspirant) och tablettbehandling (antikolinergika) i en till två månader visat sig vara otillräcklig eller biverkningarna uttalade
- Misstanke om sekundär hyperhidros, med bifogad utredning (se nedan)
- Ha mycket svårt rinnande handsvett (och/eller svett i armhålorna) med åtföljande funktionell nedsättning
- Remissen ska även innehålla uppgifter om vilka kroppsområden som är drabbade, svårighetsgrad/påverkan på arbetsliv/skolgång och/eller socialt samt tidigare behandlingar
Bakgrund
Definition
Hyperhidros innebär en abnormt ökad och ej fysiologiskt nödvändig svettning.
Hyperhidros delas in i:
- primär – lokalt eller multifokalt ökad svettning utan bakomliggande orsak
- sekundär – lokalt, multifokalt eller generellt ökad svettning med bakomliggande orsak.
Epidemiologi
Primär lokaliserad hyperhidros förekommer hos cirka 5 % av befolkningen och sekundär hyperhidros hos cirka 15 %.
Etiologi
Primär lokaliserad hyperhidros
- Bakomliggande orsak är inte klarlagd men anses bero på abnorm central respons i hjärnan på normala perifera stimuli.
- Tillståndet kan vara ärftligt.
- Debut sker ofta i barndom.
- Besvärsgraden varierar i intensitet.
- Försämring ses ofta i samband med emotionell belastning.
Sekundär hyperhidros
Sekundär hyperhidros orsakas av bakomliggande tillstånd som:
- infektion – tuberkulos, malaria
- malignitet – lymfom
- läkemedel – SSRI, opiat, centralstimulantia
- psykogena – ångest
- endokrina – manligt/kvinnligt klimakterium, tyreoideasjukdom, feokromocytom
- metabola – diabetes, övervikt
- neurologiska – Parkinsons sjukdom, Horner’s eller Freys' syndrom
- hjärt- och lungsjukdom – hjärtsvikt, KOL
- alkoholöverkonsumtion.
Utredning
Symtom
Primär lokaliserad hyperhidros
- Ökad lokal svettning, bilateral och symmetrisk
- Svettningen upphör under sömn
Vanliga lokalisationer:
- axiller 50 % (särskilt i tonåren)
- fötter och händer 25-30 % (särskilt i barndom)
- ansikte 20 %
- ljumskar, hårbotten eller bröst.
Sekundär hyperhidros
- Generell, lokal eller asymmetrisk distribution
- Symtom på bakomliggande orsak kan förekomma – exempelvis trötthet, viktnedgång, hjärtklappning, långvarig feber eller nattlig svettning.
Anamnes
- Påverkan på livskvalitet
- Ärftlighet
- Tidigare genomförd behandling
- Läkemedelsbehandling och eventuell korrelation till svettning
- Fråga om uppgifter talande för sekundär hyperhidros inklusive B-symtom
Besvärsskattning kan göras med Hyperhidrosis Disease Severity Scale (HDSS):
- Svettningarna är inte besvärande och begränsar inte dagliga aktiviteter.
- Svettningarna kan tolereras men begränsar ibland dagliga aktiviteter.
- Svettningarna kan knappt tolereras och begränsar ofta dagliga aktiviteter.
- Svettningarna är intolerabla och begränsar konstant dagliga aktiviteter.
Status
- Hudinspektion – grad av svettning, lokalisation och symmetri
- Neurologstatus – vid asymmetrisk svettning på annan lokalisation än i axill (denervering med kompensatorisk svettning på andra sidan)
Handläggning vid utredning
- Primär lokaliserad hyperhidros är en klinisk diagnos.
- Besvärsskatta med Hyperhidrosis Disease Severity Scale (HDSS).
- Blodprover, bilddiagnostik eller annan utredning kan övervägas vid misstanke om sekundär svettning.
- Vid nattlig svettning, överväg förekomst av obstruktiv sömnapné, restless legs, nattlig smärta eller om det är uttryck för B-symtom.
Laboratorieprover
- Överväg provtagning med t.ex. P-glukos, CRP, SR, blodstatus, TSH, och CDT
Behandling
Handläggning vid behandling
Primär lokaliserad hyperhidros
- Lokalantiperspirant med aluminiumklorid bör provas i första hand i minst 1 månad. Applicera om möjligt på torr hud.
- Vid multifokal hyperhidros kan antikolinergika provas.
Inom specialiserad vård finns fler behandlingsalternativ:
- botulinumtoxin
- jontofores (elbehandling av händer eller fötter)
- mikrovågsbehandling av axiller
- sympatektomi eller kirurgisk behandling.
Sekundär hyperhidros
Åtgärda eller behandla bakomliggande orsak.
- Generaliserad svettning – peroral antikolinergika kan ha god effekt på symtom och livskvalitet.
- Nattliga svettningar – vid samtidiga smärtor, mardrömmar eller ytlig, fragmenterad sömn kan amitriptylin 10–30 mg eller långverkande antikolinergika provas till natten.
- Stressutlöst svettning – betablockare kan provas.
Läkemedelsbehandling
- Lokala medel innehållande aluminiumklorid (Absolut Torr, ACO Special Care Extra Effektiv eller liknande). Appliceras på torr hud dagligen på kvällen och tvättas av på morgonen. Vid god effekt trappas behandlingen ner till några dagar i veckan.
- Om effekt uteblir efter minst 4 veckors behandling provas peroral behandling med antikolinergika, till exempel T Oxybutynin (alt. T Ditropan). Börja med 2,5 mg per dag i 1-2 veckor, långsam upptrappning till max 20 mg/d.
Komplikationer
Komplikationer som kan uppkomma av behandling:
- topikal behandling med aluminiumklorid – övergående hudirritation (framförallt vid applicering på fuktig hud)
- botulinumtoxin – övergående muskelsvaghet eller kompensatorisk svettning
- sympatektomi – kompensatorisk svettning peroral behandling med antikolinergika – svåra biverkningar, framförallt hos äldre.