Sekretorisk mediaotit

Epidemiologi

Vätska i mellanörat är vanligast mellan 2 och 5 års ålder och endast cirka 10-20 procent av barnpopulationen undgår att drabbas. Kortvariga episoder vid förkylning är vanliga och harmlösa och ska inte föranleda speciella åtgärder. Sex månader efter debut har minst 80 procent av episoderna läkt spontant.

Riskfaktorer

Täta förkylningar och akuta mediaotiter.

Adenoiden utgör en källa för de bakterier som förs upp till mellanörat genom örontrumpeten och utlöser den slemhinnereaktion som ger vätska i mellanörat.

Möjligen bidrar också tubarfunktionsrubbningar till att manifestera denna åkomma.

Symtom

• Icke akut insjuknande
  
• Synligt sekret i mellanörat eller förtjockad, ej buktande trumhinna med nedsatt eller ingen rörlighet
  
• Gråvit trumhinna med radiellt förlöpande kärl
  
• Ingen feber eller svår öronsmärta, men många patienter beskriver ändå att det gör ont och är obehagligt
  
• Hörselnedsättning, pratar högt. Ofta bråkigt, aggressivt, okoncentrerat barn
  
• Generellt dålig språkutveckling eller tillbakagång i språkutvecklingen hos små barn
  
• Lockkänsla
  
• Trumhinneförändringar med indragningar

Status

Synligt sekret i mellanörat och/eller förtjockad, ej buktande trumhinna med nedsatt eller ingen rörlighet vid undersökning med Siegle's tratt eller otoskop med ballong. Vanligen ser man en ekerformad kärlteckning på trumhinnan.

Ingen feber.

Handläggning vid utredning

• Trumhinnorna undersöks med pneumatisk otoskopi/otomikroskopi helst i kombination med tympanometri. Att enbart använda otoskopi medför ökad risk för såväl över- som underdiagnostisering
  
• Hörseln hos små barn bedöms genom uppgift om hörselrelaterade symtom*
  
• Viskstämmeprov kan utföras som komplement. Om det finns utrustning för hörselmätning bör den användas för test av barn (vanligen ≥4 år), som kan medverka.
• Webers test hos äldre barn/vuxna
• Inga labprover eller röntgen är indicerade

* För att värdera vad som är en hörselnedsättning som påverkar sociala funktioner kan följande frågor vara vägledande:

• Har barnet åldersadekvat språk?
  
• Hör barnet när du talar med henne/honom från rummet intill?
  
• Vill barnet ha hög ljudvolym på TV/radio?
  
• Fungerar barnet i gruppaktiviteter?
  
• Uppträder barnet hyperaktivt eller frånvarande?

Hos specialist

• Alltid audiogram, samarbete med hörselklinik gällande barn yngre än 4 år
  
• Undersökning av epi-/nasofarynx hos vuxna för att utesluta tumör

Differentialdiagnoser

• Akut mediaotit efter några dagar
  
• Simplex otit
  
• Cholesteatom
  
• Adhesiv otit
  

Handläggning vid behandling

Expektans, speciellt om god social hörsel.

Sekretorisk mediaotit över 6-8 veckors duration hos barn äldre än 3 år rekommenderas att prova Otovent. (Finns på de flesta Apotek och kostar cirka 80 kr).

Äldre barn rekommenderas dagliga valsalvaövningar flera gånger per timme.

Kirurgisk behandling

Ventilationsrör

Operationsindikation med ventilationsrör: Kvarstående sekretorisk mediaotit med hörselnedsättning som medför funktionsnedsättning, alternativt grava trumhinneförändringar där valsalva/otovent inte har någon effekt.

Kontroll efter 3 månader, gärna med tympanometri.

Om ej bra, remiss till specialistklinik.

Hos barn med ventilationsrör görs en hörselmätning inom 3 månader. Rörets funktion kan kontrolleras av läkare eller med tympanometri. Nästa kontroll görs av läkare ett år efter rörsättningen och därefter årligen tills röret förlorats. Audiogram behöver inte tas rutinmässigt vid dessa uppföljande kontroller.

Flytning från röröra, rörotit. är en komplikation som hos de yngsta barnen orsakas av de vanliga otitpatogenerna och hörselgångsflora hos de äldre barnen. Om ej feber, värk eller påverkat allmäntillstånd, ge lokala örondroppar, till exempel. Terracortril med polymyxin B i 1 vecka 2-3 ggr dagligen. Flytning som kvarstår över 5 dagar ska till öronmottagning/öronspecialist. Tidigare om debut av feber eller värk i örat.

• Hörselnedsättning
  
• Kroniska trumhinneförändringar och utveckling av kronisk otit med manifestationer som adhesivotit eller cholesteatom

Författare: Sten Hellström, senior professor, Hörsel- och Balanskliniken, Karolinska Universitetssjukhuset

Granskare: Pierre Bergensand, distriktsläkare, Stuvsta vårdcentral

Stockholm-Gotlands medicinska råd, specialitetsrådet för öron-, näs- och halssjukdomar: Mats Holmström, ordf, oktober 2016