Senskideåkommor

Etiologi

Peritendinit

Åkommorna, speciellt peritendiniten, kan vara en följd av upprepade rörelser eller ofysiologiskt rörelsemönster, men vanligen finns ingen klar etiologi.

Tendovaginitis nodosa

Vanligt hos diabetiker och reumatiker. Kan även förekomma hos barn som medfödd åkomma, vanligen i tummen, som uppvisar sträckdefekt i ytterleden.

Mb de Quervain

Drabbar nyförlösta mammor i högre frekvens än andra personer, samt kvinnor i övergångsåldern.

Symtom

Peritendinit (Peritendinitis crepitans)

Drabbar oftast tummens och handledens sträcksenor. Ger smärta och rörelseinskränkning. Lokalt ses svullnad, ömhet och krepitationer kring senan.

Tendovaginitis nodosa (Triggerfinger/-tumme, tendovaginitis stenosans)

Debuterar som ömhet över fingrets böjsena, vanligen i handflatan. Så småningom uppträder upphakningar (triggerfenomen) med smärta då patienten sträcker och böjer fingret som kan låsa sig i flexion.

Då patienten böjer fingret/tummen maximalt och sedan åter sträcker ut kan man över böjsenan volart om MCP-leden palpera ömhet samt ibland förtjockning och känna upphakningstendensen.

I den medfödda formen föreligger oftast en permanent extensionsinskränkning i tummens ytterled som står i lätt flexion och inte kan sträcka alls.

Mb de Quervain (Handledstendinopati)

Smärta, ibland krepitationer i första dorsala senfacket, där senorna löper över processus styloideus radii. Palpation av senorna över processus styloideus radii utlöser smärta.

Smärta kan provoceras med maximal passiv ulnardeviering av handleden med tummen invikt under fingrarna (så kallad positiv Finkelstein's test).

Handläggning vid utredning

Oftast krävs endast anamnes och palpation, samt eventuellt provokationstest enligt ovan (se rubrik Symtom) för att ställa diagnosen.

Undersökningar

Vid misstanke om ledåkomma kan röntgenundersökning behövas.

Differentialdiagnoser

Tendovaginitis nodosa

• Inflammatorisk tendovaginit som delfenomen av ledsjukdom
  
• Dupuytrens kontraktur
  
• Extensorseneruptur
  
• Fingerledsartros

Mb de Quervain

• Tumbasartros
  
• Oläkt scaphoideumfraktur
  

Handläggning vid behandling

Peritendinitis crepitans

• Avlastning, eventuellt skena
  
• Eventuellt intravenös injektion av Heparin 15000 IE/dag tills besvären försvunnit, vanligen 3-4 dagar
• Eventuellt NSAID i upp till 2 veckor

Tendovaginit

• I första hand kortisoninjektion kring eller i senskidan i upp till 2 försök, till exempel 1 ml Depo-Medrol 40 mg med lidocain. Obs! Ingen injektion i själva senan eller subkutant. Vanligen bevarad effekt efter 12 månader och likvärdig med operation.
  
• NSAID i 1-2 veckor kan provas.
  
• Vid kort anamnes och lindriga symtom kan immobilisering provas i 6 veckor. Detta har mindre sannolikt effekt vid långvariga eller svåra besvär.
  
• Överväg remiss till handkirurg för kirurgisk behandling om ovan inte fungerar.

Mb de Quervain

• NSAID i akutfasen (någon vecka).
  
• Vila och avlastning (2-3 veckor).
  
• Vid inflammation längre än ett par veckor: Överväg kortisoninjektion eller remiss till arbetsterapeut för ortos.
  
• Inflammationen går ofta tillbaka spontant när överbelastningen upphör.
  
• Överväg remiss till handkirurg för kirurgisk behandling om ovan inte fungerar.
  

Att tänka på vid bedömning av arbetsförmåga

Samtliga sjukdomar påverkar gripförmågan och finmotorik i varierande omfattning. Vissa diagnoser kan ha långvarigt förlopp och besvären kan variera över tid.

Att tänka på vid utfärdande av sjukintyg

Om du utfärdar sjukintyg, tänk på att precisera hur patientens besvär begränsar förmågan att utföra sitt arbete.

Rekommenderad tid för sjukskrivning, se Arbetsverktyg för sjukskrivning, Socialstyrelsen: Vissa hand- och handledsbesvär

Efter både konservativ och operativ behandling bör ansvarig läkare kontrollera att patienten blivit besvärsfri och återfått sin normala rörlighet.