Divertikulit

Om blod i avföringen, anemi eller ändring av annars stabila avföringsvanor i mer än 4 veckor utan annan förklaring hos patienter över 40 år, se vårdprogram Tjock- och ändtarmscancer inklusive SVF.

Epidemiologi

• Divertiklar är vanligt förekommande och prevalenser ökar med ökande ålder.
• Kolondivertikulos är oftast lokaliserad till sigmoideum, men hos patienter med asiatiskt ursprung förekommer det främst på höger sida.
• Av de med divertikulos drabbas cirka 5 procent av divertikulit - av dessa skov är cirka 88 procent okomplicerade och cirka 12 procent komplicerade.
• Recidivrisken efter en divertikulit är omkring 25 procent och är ofta mildare.

Etiologi

Oklart. Sannolikt kvarvarande tarminnehåll i en eller flera divertiklar som orsakar avflödeshinder och påföljande infektion/inflammation.

Riskfaktorer

Riskfaktorer för att utveckla divertikulos

• Hög ålder
• Övervikt
• Ärftlighet (3 x ökad risk om syskon med divertikulos)
• Förstoppning
• Kost – fiberfattigt, intag av rött kött
• Rökning

Regelbunden motion, kostfibrer, statiner och D-vitamin minskar risken.

Riskfaktorer för att utveckla komplicerad divertikulit vid ett skov

• Övervikt
• Immunosuppressiv sjukdom eller läkemedel
• Långvarig NSAID-behandling inklusive ASA
• Opioider
• Rökning

Symtom

• Allmän sjukdomskänsla
• Ömhet i buken, initialt nedre vänstra kvadrant, efterhand mer generellt
• Feber
• Ibland ändrade avföringsvanor eller illamående
• Komplicerade fall: allmänpåverkan, hög feber (>39 grader), uttalad buksmärta, pneumaturi (tecken på perforation, abscessbildning, ileus eller kolovesikal fistulering)
  

Anamnes

• Aktuella symtom: debut, duration, förlopp
• Tidigare och nuvarande sjukdomar, känd divertikulos? Tidigare endoskopi, när?
• Aktuella läkemedel (särskilt NSAID eller immunmodulerande)
• Ärftlighet
• Riskfaktorer

Status

• Allmäntillstånd
• Temp
• Palpation av buk – lokalisation och utbredning av ömhet? Peritonit?
• Per rectum
• Vid misstanke om komplicerat fall: auskultation av hjärta, puls och blodtryck
  

Laboratorieprover

• Blodstatus
• CRP
• Urinsticka
• Överväg graviditetstest
  

Differentialdiagnoser

• Kolit, enterit
• Appendicit
• Ileus
• Irritable bowel syndrome (IBS)
• Inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
• Koloncancer
• Urinvägsinfektion, pyelonefrit, uretärsten
• Gynekologisk orsak såsom ovarialcysta, salpingit, endometrios
  

Handläggning vid behandling

• Okomplicerad divertikulit läker oftast spontant efter ett par dagars tarmvila (skonkost/flytande kost). Receptfria smärtstillande vid behov.
• Informera patienten:
  • att återkomma vid utebliven förbättring inom 2-3 dagar
  • om symtom på komplikation att vara uppmärksam på och söka för
• Bulkmedel vid behov när skovet läkt ut
• Råd om förebyggande åtgärder
  

Förebyggande åtgärder

• Undvik förstoppning
• Hälsosam kost (fiberrik föda, fullkornsmjöl, bönor, frukt och grönsaker)
• Fysisk aktivitet
• Rökstopp om aktuellt

Läkemedelsbehandling

• Remiss för koloskopi om inte tillfredsställande kolonröntgen (DT kolon) eller koloskopi utförts senaste två åren.
• Patienter som genomgått komplicerad divertikulit brukar oftast initialt följas upp hos aktuell kirurgklinik innan de återremitteras till husläkare.
  

• Perforation med peritonit
• Abscess
• Fistelbildning: Vanligast är kolovesikala fistlar, men kolovaginala, kolokutana och kolointestinala förekommer också och är nästan alltid indikation för operation.
• Striktur, obstruktion, stenos: En av de vanligaste orsakerna till resektion. Den vanligaste orsaken är att cancer inte säkert kan uteslutas, då röntgen ofta inte säkert kan utesluta en tumör och en kompletterande koloskopi ofta inte kan utföras då tarmen är för trång i det aktuella området.
• Blödning: Drabbar 5-15 procent av alla patienter med divertikulos, förekommer mycket sällan i samband med ett akut divertikulitskov, ofta är blödningen av den digniteten att inläggning krävs.
• Kroniska buksmärtor vid divertikulos

• Inflammerade tarmfickor (1177)